Bio Capitol tar form

Tillsammans med Nicolas Debot förbereder den profilerade distributören Jakob Abrahamsson repertoaren på den nya stockholmsbiografen, som öppnar i vinter. För POV berättar Abrahamsson hur Capitol ska kapitalisera på både gammalt och nytt. 



Efter en filmvår som höll nivå längre än vanligt – förstklassiga Oscarfilmer kombinerat med europeisk kvalitet och flera svenska spelfilmsdebuter att glädjas över – befinner sig bioåret åter i stiltje. Få premiärer att skriva hem om, med undantag för några mindre märkestitlar som sprids ut under lågsäsong. Cinemateket håller stängt under flera månader, heller inga klassiker på repertoaren, trots att strövisningar förekom under vintern – Chaplin och Kieslowski på oftast omöjliga tider.

Förhoppningsvis ser det lite bättre ut i Stockholm nästa år vid den här tiden. I alla fall om vi ska tro Jakob Abrahamsson, sedan länge profilerad distributör på Nonstop entertainment och sedan 2016 också biografägare. I vinter slår han, tillsammans med Nicolas Debot från Njutafilms, upp portarna för biografen Capitol på S:t Eriksgatan i Vasastan, en anrik biograf som öppnade 1926 och stängdes 1985. Fram till 2016 har framför allt slagverksensemblen Kroumata huserat i lokalerna.

Därmed får stadsdelen sin första biograf på många år – Draken vid Fridhemsplan stängde för mer än tjugo år sedan – ett faktum som knappast speglat områdets köpstarka och delvis kulturella krets. Till exempel alltjämt gott om friteatrar i kvarteren, men inga biografer. Capitol, således med ett helt eget upptagningsområde (Grand på Sveavägen blir närmaste grannen), ska vara en modern kvartersbiograf med två större salonger och en eller två mindre – beroende på hur ombyggnationen löper – och med plats för ca 100, 85 respektive 20 besökare i de små.

Sommaren 2015 köpte Jakob Abrahamsson, tillsammans med CG Anderson, loss Nonstop från mediejätten Turner broadcasting (som Nonstops andre grundare Ignas Scheynius sålt av till 2010). Sedan dess har Nonstop stadigt utökat sin katalog – en bred kvalitetsrepertoar med många engelskspråkiga titlar, festivalsuccéer och stort fokus på dokumentärer – och också haft betydande framgångar, inte minst med Jag är Ingrid häromåret, som nådde nära 200 000 biobesökare.

ingrid

Med köpet av Nonstop, bolaget som han varit troget sedan 2000, ville Jakob Abrahamssons åstadkomma fyra saker:

  • utöka bolagets territorium för inköpta titlar (till att inte bara omfatta Skandinavien och Baltikum utan också Benelux-länderna
  • köpa in klassiker och göra dem tillgängliga för video-on-demand och på biograf
  • samproducera, vilket sker för första gången med Superswede, en biopic-dokumentär om formel 1-föraren Ronnie Petersson med premiär 16 august

    och så längst ner på listan
  • förvärva en biograf i Stockholm

Parallellt med att Nonstop åter blev independent gick Stockholms stad, på förekommen anledning, ut med anslag om förstudie av biografer. Många var intresserade. Abrahamsson valde att gå ihop med Nicolas Debot, likaså profilerad distributör av smalare titlar, som också närt biograftanken under en tid och som dessutom hade en arkitekt till hustru – Sofie Dahlstedt – som kunde bidra vid en eventuell restaurering.

Samma dag som hyreskontraktet för Capitol undertecknades fick de nya biografägarna positivt besked och 300 000 kronor till hands för ändamålet. Samma belopp fick även Folkets bio, medan ABF i ABF-huset och Stockholm filmfestival fick 100 000 kr. I skrivande stund är Capitol den enda med premiärdatum. Utöver nämnda medel sker finansieringen av biografen med bolagets egna pengar, banklån och en framgångsrik Kickstarter-kampanj som runt årsskiftet drog in 1,6 miljoner kronor från 1165 bidragsgivare – tecken så gott som något på att flera filmintresserade vill se alternativ till multiplexens snäva utbud. Återstår att se om publiken också sluter upp.

Jag träffar Jakob Abrahamsson på Capitol en grå dag i maj, bland byggdamm i den klassiska byggnaden. Här håller glans från förr på att återupprättas, fast alltså med fler salonger och bekvämare stolar.

capitol-2

«En paradbiograf ska splittas i två, balkongen blir intakt, salongen blir kortare och brantare, men det ska ändå vara med en air av fornstora dagar, genom att tillvarata och vårda det som varit. Men vi måste bli en modern kvartersbiograf, lyssna till kvarteret vi ligger i och anpassa oss efter de närboende. Men samtidigt måste biografen utgöra något nytt i Stockholms stadsliv. I det ingår därför att bredda kvarteret till att inte bara omfatta Vasastan och Kungsholmen.»

Capitol ska vara en sober biograf utan reklam, för en mognare publik, säger Jakob Abrahamsson och jämför med Repertory cinema i England och Art et essai i Frankrike, mer oberoende biografer som inte begränsar sig till det reguljära utbudet utan också programmerar filmserier och retrospektiv. Förebilder finns bland annat i London-biograferna The Electric och Olympic Studios.

«Det ska finnas en säkerhet om bra film, vi ska inte förblindas av våra egna titlar utan försöka toppa varje spelvecka, genom learning by doing», säger Abrahamsson och nämner en del önsketitlar ur den gångna vårens repertoar: såväl La La Land som Moonlight, men även Sameblod och Citizen Schein. «Däremot har vi ingen ambition att visa Wolverine eller den senaste Star wars eller Marvel – dem får multiplexen och Imax-biograferna ta hand om. Vi måste dra en gräns och ha en hyfsat tydlig profil.»

I den ingår för övrigt inte heller, i alla fall inte primärt, skräckfilm, som Nonstop annars distribuerar rätt ofta.

«Vi ska ha en välkomnande och icke-elitistisk hållning och locka med aktuell kvalitetsfilm för en vuxen publik. Om vi lyckas med det så är vi övertygade att vi kan gå vidare också med klassiker, 35mm-visningar [projektorn inhandlades tidigt], smalare import, dokumentärer, udda och obskyrt, lite allt möjligt. Men vi kan inte börja där, i den änden.»

Till satsningen på arthouse och mer specialiserad film kommer en mer social belägenhet, som i stället för popcorn innefattar ett glas vin i anslutning till filmen (eller exklusivt), ett koncept som varit länge gångbart i övriga världen, inte minst i England och USA, men ännu inte nått någon större spridning i Sverige.

«Jag tror det upplägget kan funka i många stadsdelar, men kanske särskilt i såna här kvarter», säger Jakob Abrahamsson och blickar ut över S:t Eriksgatan. «Filmen ska vara i första rummet, men det runt omkring kanske också kan dra lite grann. Bistron ger oss ytterligare ett ben att stå på, för den stora utmaningen med att driva kvartersbiografer är ju sommarsäsongen: vad gör du från mitten av april till mitten av augusti, när filmutbudet i de här kategorierna armas ut och en stor del av vår huvudsakliga publik åker till landet eller Frankrike, eller bara dricker vin? Det är här serveringen kommer in. Håller vi igång inkomsterna någorlunda under den här tiden, ja, då har vi vunnit jättemycket.»

Tillsammans med en «vettig line-up» även sommartid – kanske då även kunna smyga ut sina egna, smalare titlar – ska ost, chark och vin i sällskaplig miljö bidra till att klara utmaningen. Abrahamsson ser till exempel även familjer med barnvakt som potentiella gäster på Capitol, där dessa får möjlighet att hinna med både film och mat, eller om de (alltjämt) nöjer sig med det senare.

Som ett fungerande undantag i Stockholm nämner Abrahamsson Bio Rio i Hornstull, som tillsammans med Bistro Rio (tidigare Copacabana), erbjuder både filmfrukostar och servering i samband med biovisningar kvällstid. Kanske avskräckte biografägaren Astorias påkostade satsning under mitten av 2000-talet – då i ett försök att utveckla biokonceptet och stävja biografkoncentrationen – även om dess snara fall berodde på andra saker än inrättandet av just bar och bistro.

bio rio

Att det inte hänt mer i Sverige ser Abrahamsson som tecken på någon form av kollektiv depression.  «Det var såklart trist att Astoria kraschade», säger han och ser den viktigaste orsaken till företagets konkurs. «Det var en kedja bestående av några biografer som inriktade sig på en vuxnare publik, lite mer kontinentalt, parallellt med satsningar på mulitplex i mellanstäder, Borlänge osv, där man behövde boka Harry Potter året runt, filmer som man inte fick. Det fanns helt enkelt en dubbelhet i vad man hade och vad man ville göra, det blev för spretigt mellan kvartersbiograf i storstaden och multiplex på landet.»

Många kvalitetsbiografer, varav flera singelbiografer, har lagts ned i Sverige under 2000-talet, i Göteborg men i Stockholm ännu fler: gamla Sture, Astoria, Röda kvarn, samtliga på Östermalm; Riviera på Sveavägen. Jakob Abrahamsson tror situationen hade varit delvis en annan i dag.

«Om till exempel Röda kvarn hade stått inför stängning nu så tror jag något välfinansierat bolag hade tagit över biografen och gjort om den till en fantastiskt bar- och restaurangbiograf, för den hade så många sidoutrymmen, för ett perfekt barhäng. Så det var dålig timing.»

Motsvarande finns dock inte, påpekar Abrahamsson, i nedlagda Park ett stenkast bort, vars biografverksamhet upphörde tidigare i våras, och som inte ser ut att fortsätta under någon ny ägare. Men på Capitol är utrymmet tillräckligt bra, menar han, med plats för åtminstone trettio matgäster i bistron.

«Jag tror att det pågår en specialisering i biogåendet eller bioseendet. Dels nybyggda, högteknologiska biografer som imax, men också en specialisering av biografupplevelsen mer socialt, den vuxnare kvartersbiografen med film och ett glas vin. De två står inte i motsats till varandra, utan är två parallellt löpande utvecklingstrådar. Det har kretsat väldigt mycket runt teknikfrågor de trettio senaste åren, och nu börjar man tittar på andra saker i bioupplevelsen. Man måste positionera sig mot allt möjligt, inte bara rörlig bild utan också sociala medier. Och i detta utgör både imax och kvartersbiografen en del.»

Nonstops satsning på klassiker har inte undgått uppmärksamma cinefiler under året, filmer av bland andra Chaplin, Fassbinder och Kieslowski har gjorts tillgängliga på vod, för biografbokning men också sporadiskt på repertoaren. Abrahamsson menar att klassikern på bio aldrig varit utdöd, bara mindre gångbar under decennier av tekniska framsteg.

«Klassikern har alltid fört en wobblande tillvaro på bio, från framgång inte bara med Chaplin, till att dö ut lite med blockbusterkultur, vhs och dvd.» Som exempel nämner han Diktatorn, som i början av 2000-talet sågs av 35 000 svenska biobesökare (på 35mm). Abrahamsson vill haka på den internationella klassikertrenden (läs om situationen i filmfrankrike här) som bottnar i två viktiga saker: dels att äldre filmer vanligen är billigare att förvärva och inte minst att lansera; dels att filmintresserade generellt verkar föredra säker kvalitet, att veta vad de får.

diktatorn

Bland annat därför planerar Nonstop att fortsätta köpa in äldre filmer med rättigheter för flera fönster, trycka upp nya affischer, erbjuda pressvisningar, göra pr och etablera en egen marknad. Abrahamsson när en hypotes om att klassikerbeteendet håller på att migrera tillbaka till biograferna. I dag har Nonstop ett åttiotal äldre titlar i sin katalog 80 klassiker. Fyra-fem titlar per säsong ska få nypremiär på bio, en femtedel är tillgängliga för bio, ytterligare ett antal på dcp.

Abrahamsson menar att ingen nättjänst i dag riktigt levererar ett tillfredsställande klassikerutbud, även om flera erbjuder en hygglig upplevelse. «Ingen matchar No 1 på Götgatan [klassisk vhs- och dvd-uthyrare på Södermalm i Stockholm] – inte Netflix, inte Triart, Drakenfilm eller Mubi. Eller mindre butiker för den delen. Ingen lyckas sätta den digitala klassikersatsningen rakt ut.»

Och det är här Abrahamsson ser möjligheter. Han nämner bland annat brittiska Park Circus som en förebild, klassikerdistributören som bland annat i samarbete med BFI (Brittiska filminstitutet) erbjuder ambitiösa nyutgåvor och reprisvisningar i såväl England som USA.

Som nybliven biografägare ställer sig Abrahamsson heller inte främmande för att bli en del av den pågående eventifieringen av bioupplevelsen: med liveopera som det kanske mest framgångsrika exemplet men även konstutställningar och nämnda filmfrukostar.

«Det är bra men också kostsamt och tidskrävande, event kräver mycket handpåläggning. Fokus måste vara på den löpande repertoaren men med flera instick, festivaler inte minst.»

Ser ni någon risk att arbetsförhållandet med den stora biografägaren försämras i och med att det är två distributörer som står bakom Capitol?

«Nej, vi har funnits länge som distributör, både i liten och större skala. Nu ligger Capitol där den ligger, vi är vår egen lilla ö – det är jag helt övertygad om. Om någon är rädd för ny konkurrens i Sverige så tror jag snarare det handlar om andra aktörer [läs Nordisk film], säger Jakob Abrahamsson. «Biografnäringen i världen växer. Västvärlden är förvisso ganska mättad i antal besök, men biografen i sig behöver utveckla sig.»

Av Jon Asp 30 juni 2017