Prisbelönade debutanten om «Trädgårdsgatan»

Sofie Palage, Olof Spaak och Karin Franz Körlof

«Det är inte svårt att inse varför mindre produktionsbolag försvinner i Sverige. De blir långsamt strypta. Konsolidering. Jag hörde ordet på en föreläsning om framtidens filmpolitik. Förr kände jag alltid att det var dit filmbranschen var på väg. Nu undrar jag om vi inte redan är där.» Långfilmsdebutanten Olof Spaak skriver om den långa resan med «Trädgårdsgatan», från Österlens drogträsk till helgens tacktal på den italienska festivalen i Giffoni.



Salerno, södra Italien – vaknar av ett sms. Drar upp gardinerna och solljuset överflödar det gigantiska hotellrummet. Bländar mig. Utanför lyser medelhavet. Från Sofie:

mobilJag drar upp balkongdörren och går ut men det är fruktansvärt varmt på terrassen och jag går in igen. Jag tänker att det kanske hänt en olycka och drar mig för att ringa. Kanske har Karin blivit påkörd. Eller har vi förlorat. Ett inspelat meddelande på italienska. Jag lägger ifrån mig telefonen och sträcker ut mig på sängen igen. Slumrar.

När vi gick från mötet kände jag mig utestängd, förnedrad. Non grata. Samtidigt håller jag med om konsulents tankar om manus. Vi måste hitta perspektivet i berättelsen, vem handlar vår berättelse om?

Vi skickar in den första ansökan om utvecklingsstöd för Trädgårdsgatan. Jag regisserar, Gunnar Järvstad skriver manus och Sofie Palage producerar. Vi öppnar Pandoras ask. Hoppet lever.

ANSÖKAN 1:

Datum (bekräftad mottagen av SFI): 2014-06-30
Form av stöd: Utvecklingsstöd
Konsulent: Konsulent 1
Vi söker med treatment/synopsis/storyline
Sökt belopp: 100 000

beslut1Film i Skåne blir dock nyfikna på filmen och ger oss ett utvecklingsstöd på 50 000. Gunnar kan skriva vidare.

Filmen handlar om Elin och Erik som spenderar en sommar tillsammans som barn. Deras föräldrar är missbrukare. Inspirationen kommer från Sofies helt otroliga historier från sin egen uppväxt, story och karaktärerna är fiktion. Vi tre har jobbat tillsammans av och till i några år. Vi har alla «riktiga jobb» inom filmbranschen som vi lever på. Trädgårdsgatan gör vi av kärlek till filmen, till berättelsen. Vi säger från dag ett att vi aldrig kommer tjäna några pengar på filmen och det är ok.

Gunnar är effektiv (som alltid) och snart vi har ett första utkast på manus.

ANSÖKAN 2:

Datum (bekräftad mottagen av SFI): 2015-03-16
Form av stöd: Utvecklingsstöd
Konsulent: Konsulent 1
Vi söker med manusutkast
Sökt belopp: 250.000

Sofie skriver:

Jag mailade 2015-03-31 och bad om möte den 23/4 (för att Konsulent 1 «ändå» skulle vara i Malmö). Det fick vi ok på. 

2015-04-23 har vi ett möte. Konsulent 1 säger att hen inte läst manus. Du minns nog det mötet lika väl som jag….

2015-05-04 får vi detta svar:

beslut2

Jag minns mötet – vi tvingades försvara ett manus som konsulenten inte tyckte om men som hen inte heller hade läst. Kritiken baserades på synopsis från förra ansökan. När vi gick från mötet kände jag mig utestängd, förnedrad. Non grata. Samtidigt håller jag med om konsulents tankar om manus. Vi måste hitta perspektivet i berättelsen, vem handlar vår berättelse om?

SFI är nålsögat som svenska filmskapare ska passera. Två långfilmskonsulenter på SFI bestämmer vilka långfilmer som görs i Sverige, och vilka som ska få göra dem. Två personer med absolut makt. Svindlande.

Det är vår och vi måste fatta ett beslut. Det känns lönlöst att söka produktionsstöd för Trädgårdsgatan när vi inte fått utvecklingsstöd. Dessutom vill vi filma till sommaren och vi kommer aldrig hinna. Antingen börjar vi om från början och söker hos den andra konsulenten eller så gör vi filmen utan stöd från SFI. För mig är valet lätt. Till min stora lättnad känner Sofie och Gunnar likadant. Det är nu eller aldrig. Vi tar inga nya jobb och arbetet med vår film börjar på allvar. 

trädgård2

Parallellt med att Gunnar skriver manus rekar han alla platser. Jag fördelar all min tid mellan casting och att rekrytera ett team som kan jobba mot symbolisk ersättning och andel i filmen. Sofie jobbar med finansieringen som sakta växer. Vi crowdfundar ihop 200 000. Ystad-Österlen filmfond går in med 40 000. Regissören Mikael Syrén satsar 50 000 av egna pengar. Solid entertainment går in med teknik. Jag lägger själv in 120 000. Till slut har vi 700 000 att filma för. 

Vi tar promenader i Kungsparken med hundarna och bollar tankar, idéer. Vi förälskar oss i karaktärerna, de börjar spränga sina former. Och på samma sätt som Sofie är Elin i berättelsen märker jag hur Gunnar blir Erik. Vem är jag? 

Sommaren 2015 är blod, svett och tårar. Varje dag innan inspelningen startar är värd sin vikt i guld. Så mycket att förbereda. Vi filmar under fyra veckor i Köpingebro utanför Ystad och Österlen har aldrig varit vackrare eller mer dramatiskt. Vi sätter upp produktionskontor på det nedlagda sockerbruket och jag ställer in en tältsäng i ett rum och behöver aldrig lämna världen vi skapar. En stor grupp människor samlas med ett gemensamt mål – att berätta en historia. Ingen är där för ersättningen, alla är där av kärlek till filmen.  

Utan pengar tvingas vi uppfinna hjulet varje dag. Kristoffer som plåtar hittar en form där vi inte klipper, varje scen är en stor bild som skådespelaren rör sig i enligt ett komplicerat mönster. Vi tittar på It follows för inspiration och jag ligger och tänker på den när jag ska sova på kvällen, ensam i det enorma sockerbruket. Men det är inte förrän vi börjar filma som jag inser hur välplanerad varje bild måste vara. Frida har en scenografibudget som är en bråkdel av vad en fullfinansierad film skulle ha - ändå dressar de alla miljöer från scratch. I vissa stunder släpper tvivlet och jag blir säker på att vi är magiker och liksom vår värld en gång skapats så skapar vi nu en ny värld. Genesis. En berättelse tar sin form och framför våra ögon blir Karin Franz Körlof plötsligt ett med Linda och Simon J Berger ett med Peter.

trädgård-kräftskiva

Hösten 2015 grovklipper jag hela filmen i vårt ensliga hus i mitten av Skåne. Ibland ser jag om samma tagning tjugo gånger. Trettio gånger. Sen är jag tvungen att välja eller att vänta tills bilderna återfår sin mening. Det är en svår späkning att granska sitt eget arbete. Tvivlet gnager i mig. Duger detta? Duger jag? Utan stöd av SFI har vi inte fått den enda kvalitetsstämpeln som är giltig i filmsverige. Ingen tar oss på allvar tänker jag. Non grata.

ANSÖKAN 3:

Datum (bekräftad mottagen av SFI): 2015-10-09
Form av stöd: Produktionsstöd
Konsulent: Konsulent 2
Vi söker med ett väldigt grovt klipp
Sökt belopp: 3.500.000

Sofie skriver:

2015-11-20 mailar Konsulent 2 (på dagen sex veckor efter mottagen ansökan):

Nu undrar jag om du har möjlighet att mejla mig manus som en pdf?

För kännedom så avslutar jag min period som konsulent till årsskiftet och av den anledningen är nu min ekonomi mycket begränsad. Men jag kommer se på er ansökan och återkoppla innan jag slutar.

(Konsulenten fick manus samma dag digitalt).

2015-12-03 mailar Konsulent 2:

Hej Sofie,

Det dröjer ytterligare innan jag hinner läsa ert projekt. Min intention är att läsa det i helgen. Förstår om du undrar vad som händer och vill att du ska veta det.

Nån gång i här emellan har vi telefonkontakt. Konsulenten har läst manus men inte sett filmen. Tyckte mycket om manus. Konsulenten hade fått filmen som en fil på USB, men ber om en DVD istället. Vi betalar Chimney för att ta fram en DVD på klippet och budar över.

2015-12-21 mailar Konsulent 2:

Hej Sofie,

Dvd:n låg på mitt bord idag. Jag har inte hunnit kolla då det är mina absolut sista dagar på jobbet. Men jag ska försöka hinna innan jag slutar. Återkommer.

2015-12-30 mailar Konsulent 2:

Hej Sofie,

Jag har beslutat att tacka nej till stöd, som jag flaggade för redan när vi talades vid på telefon. Jag arbetar min sista dag i dag. Så vägen vidare för er blir att söka till Konsulent 3. Konsulenten börjar den 18 januari. Lycka till med färdigställandet av filmen!!

Gott slut och gott nytt år hälsar

Konsulent 2

Det tar alltså 11 veckor och 3 dagar innan vi får det slutgiltiga beskedet. Och då har vi inte fått en enda kommentar om klippet vi sökte stöd med. Ny konsulent börjar den 18 januari och vi får börja om från början. Det är inte svårt att inse varför mindre produktionsbolag försvinner i Sverige. De blir långsamt strypta. Konsolidering. Jag hörde ordet på en föreläsning om framtidens filmpolitik. Förr kände jag alltid att det var dit filmbranschen var på väg. Nu undrar jag om vi inte redan är där.

ANSÖKAN 4:

Datum (bekräftad mottagen av SFI): 2016-01-21
Form av stöd: Produktionsstöd
Konsulent: Konsulent 3
Vi söker med grovklipp (klippt av Olof)
Sökt belopp: 3.500.000

Sofie skriver:

2016-01-22 har jag och Controller på SFI mailkontakt. Jag ber om att komma «före i kön» till Konsulent 3, men får nej på det. 

2016-02-02 mailar jag Konsulent 3 och säger att vi vill komma på möte. Konsulenten svarar att Konsulenten hör av sig när hen läst ansökan. 

Det blir inget möte, utan avslag på posten:

beslut3Sofie pratar med Film i Skåne och vi får ytterligare 100 000 och Tess på Chimney Pot får i uppdrag att klippa filmen. Hela hösten och vintern klipper vi filmen i Stockholm. Jag linjeproducerar en stor internationell film samtidigt och hinner bara titta in då och då. Tess sliter på och lägger hela tiden upp nya scener på servern. Det känns hemskt att inte kunna sitta med hela tiden. Till slut känner vi att vi har ett så bra klipp att vi kan söka igen. Vi söker nu «bara» 1 050 000, med de pengarna har vi råd att göra klart filmen. Samtidigt vet jag att producenten för filmen som jag linjeproducerar nyligen fått tio miljoner av samma konsulent men nu försöker få hen att öka till elva miljoner. Jag hoppas innerligt att båda ska få stöd och kämpar för att inte jämföra de två i mitt huvud. Natt och dag.

ANSÖKAN 5:

Datum (bekräftad mottagen av SFI): 2016-04-05
Form av stöd: Produktionsstöd
Konsulent: Konsulent 3
Vi söker med nytt klipp av Tess (dock utan rätt musik och postproduktion etc)
Sökt belopp: 1.050.000

2016-05-26 möte mellan Konsulent 3 & Olof.

Jag har alltså ett möte med Konsulent 3 där jag försöker få hen att inse potentialen i vår film. Möjligheterna som finns. Hur magin kommer flöda när rätt ljud och musik tillkommer. Det är ett bra möte och Konsulenten ska fundera. Men

beslut4Konsulent 3 tror alltså inte på vår konstellationen – producent, regissör och manusförfattare. Jag har stor respekt för Konsulent 3 men jag har bara inte råd att låta hen förleda mig – om jag inte tror på oss och på filmen så finns den inte. Om jag inte tror på filmen så tror jag inte på mig själv. Och om jag inte tror på mig själv så kommer ingen göra det. Jag måste kämpa för varje liten detalj. Endast perfektion kan accepteras. Jag måste vara magikern.

Jag jobbar vidare med den andra filmen samtidigt som vi tvingas låsa klippet på Trädgårdsgatan och filmen går vidare in i VFX och ljudarbete som vi nu betalar med egna pengar. Filmen är nu nästan ett år försenad.

Ett par dagar senare får storfilmen sin extra miljon. 

Konsolidering är – enligt Wikipedia – en allmänekonomisk term som beskriver utvecklingen i en viss bransch, där företag växer genom sammanslagningar. Därigenom uppstår stordrift. Konsolidering brukar vara förenat med måttlig men stabil tillväxt. 

Ljudarbetet påbörjas i Göteborg och flyttar sen till Trollhättan. ADR på Europa i Sthlm. Effekter, dialog, tramp i Göteborg. Henric och Henrik slutmixar i Trollhättan. Grade och VFX på Chimney. Nu har vi skjutit in 300 000 egna pengar och budgeten är uppe i en miljon.

Jag ser filmen om och om igen i de olika arbetsskedena. Den flyter ihop, tappar form. Jag blir blind för dess för och nackdelar. Ibland är jag ett geni - Den utvalde. Andra dagar känns allt på skärmen som totalt jävla skit. Den är långsam. Omständlig. Utan riktning. «Vems perspektiv är det?» Frågan återkommer gång på gång.

Filmen är nästan klar. Vi bestämmer oss för att skicka den till SFIs utlandsavdelning:

Sofie skriver:

2016-10-15: Utland får länken första gången.

2016-11-14: Svar från utlandsavdelningen: «Ja, vi vill gärna jobba med filmen.»

En blixt från klar fucking himmel. Svenska filminstitutets utlandsavdelning vill satsa på filmen! De tror på den och nu är det de som kommer skicka den till festivaler utomlands. I samma veva får vi en sales agent – The Yellow Affair – och blir antagna till vår första filmfestival – Giffoni i Italien. För första gången släpper lite av mitt, av vårt, tvivel. Att tro så mycket på något samtidigt som ingen annan gör det rubbar en världsbild. Man letar efter brister hos sig själv - Vad är det som jag inte förstår? Nu är vi hela, åtminstone för en tid. Med filmen hos SFI Utland och med en säljagent och dessutom antagen till en bra festival söker vi produktionsstöd igen med gott hopp. (Man kan söka tom. svensk premiär får jag lära mig).

ANSÖKAN 6:

Datum (bekräftad mottagen av SFI): 2017-05-19
Form av stöd: Produktionsstöd
Konsulent: Konsulent 4
Vi söker med färdig film
Sökt belopp: 350.000

Sofie skriver:

2017-07-05 (sex veckor och tre dagar efter ansökan): Konsulent 4 mailar att hen inte får filen att funka (den funkar för mig). Hen får en annan.

2017-07-06 Mailar Konsulent 4:

Hej Sofie, 

Nu har jag satt mig in i ert projekt Trädgårdsgatan. 

Jag är djupt imponerad av hur långt ni kommit på en väldigt liten budget och med stor egeninsats. Det är till exempel anmärkningsvärt hur starkt filmen står sig rent visuellt. Imponerande. 

Samtidigt finns det i min analys saker som saknas för att det ska bli en fungerande berättelse fullt ut. Som jag ser det väljs till exempel aldrig berättarperspektiv riktigt, vilket gör att jag som publik aldrig kommer någon av karaktärerna nära. I min analys saknas också undertext i delar av materialet, framförallt i de nutida sekvenserna, vilket gör att historien inte blir så djup och drabbande som den hade kunnat bli. 

Jag tycker också att filmen tenderar att förlita sig på stämning istället för framåtrörelse, så trots ibland starka skådespelarinsatser blir det lite stillastående. Och just framåtrörelse tror jag är av yttersta vikt för att en film ska hitta sin publik, oavsett om tema och handling är av det lättare eller tyngre slaget. 

Det är uppenbart att ni besitter både kunskap och begåvning, men med min snäva budget är jag tvungen att göra val, och på grund av att min budget bara räcker till ett fåtal stöd i den här nivån per år har jag tagit beslutet att inte bevilja er ansökan till förmån för andra projekt som jag bedömer som ännu starkare.

Jag förstår om mitt besked är en besvikelse för er, men jag är övertygad om att vi kommer att ses igen i andra sammanhang. Det hoppas jag i alla fall. 

Varma hälsningar, 

Konsulent 4

Dörren stängs igen, kanske för sista gången. Det känns ok. Vi kommer klara det själva. Och komma tillbaka till Konsulent 4 med något som rockar hens värld. Jag vaknar, tar en kall dusch och när jag kommer ut känner jag mig utvilad. Lugn. Beslutsam. 

Jag ringer till Sofie och den här gången går signalerna fram, hon svarar med ett skratt:

«Du kan börja skriva ett tacktal.»

Av Olof Spaak 26 juli 2017