Regissörerna Måns Månsson och Axel Petersén (Foto: Pierre Björk)

Vägen till «Toppen»

«Toppen av ingenting» tävlade på Berlin filmfestival som den första svenska filmen sedan 2009. Regissörerna Måns Månsson och Axel Petersén i dialog om hur de fick idén till filmen.



MM:

Toppen av ingenting vs The Real Estate?

AP:

Två titlar en film. Spel och hus. «The Real Estate» fungerade som arbetsnamn och blev sen den engelska titeln. Toppen av ingenting kom någonstans på vägen via Clas Fleminggatan och Kvinnohuset. Det är en bridgeterm och betyder högsta från hackor, ett utspel där du tillkännager vad har på handen och hur du tänker spela den.

POV_kvinnohus.jpg

MM:

Ett slags från toppen-ner-perspektiv på en korrupt bostadsmarknad. Ett Stockholm där varken studenter eller Spotify hittar bostäder. Ett hyr-drama.

AP:

Och ett mycket lokalt sådant…

Ursprungligen var ju tanken att allt skulle spelas in på gångavstånd från Léonores gamla adress i Bergman-huset på Karlaplan. Allt skulle vara tillgängligt, nära och bekant. I slutänden var vi tvungna att tänja lite på gränserna, en bit in i Vasastan och över St Eriksbron, men ändå ett hyfsat lokalt drama. Bridgeklubben S:t Erik och Cybertown back to back. Don Bennechi på ena sidan Valhallavägen och Christer Levin på andra.

MM:

Ja, helt plötsligt kom en ny overklig singel Hit The Last Nail (In My Coffin) från en närmast bortfrätt korsfarare in disguise! Don Bennechi dök verkligen upp som askan ur elden.

DON_BENNECHI_Ph Axel Petersén.jpg

AP:

Exakt, och Nojet är fågel fenix. På tal om Nojet, superhjältar och mytologi. Hon är Sköldmön, en typ av Amazon, en svensk Wonder Woman.

MM: 

Ja på nåt sätt var det nästan skrämmande hur vi helt plötsligt en dag såg den där purpurfärgade damen som kommer hem för sin döde far. Nojets transformation från pensionerat barn till fastighetsägar-gangster blev på nåt sätt också symptomatiskt för ett bostads-ideal som gått förlorat och en winner-takes-it-all-stad där Finance Insurance Real Estate-ekonomin härskar. 

AP:

På tal om F.I.R.E-ekonomi – jag kommer ihåg att en del tyckte att storyn var lite väl dragen, inte helt realistisk. Kort därefter snubblade vi över artiklar om pyroman-fastighetsägar-kultur i San Fransisco. En vräkningsteknik som satts i system och pågått där sen sjuttiotalet. Verkligheten var långt mer ondskefull än jag någonsin kunde föreställa mig.

MM:

Och svensk lagstiftning låg ju tydligen inte långt efter heller. Men när Chris (Christian Saldert) och Lex (Christer Levin) var på väg att slå ihjäl varandra i tagning trodde jag faktiskt vi hade gått för långt.

CHRISTIAN_SALDERT_Ph Pierre Björk.jpg

AP:

Det var ganska intensivt. Chris ville att Lex skulle släppa sin diplomatiska advokatlingo. Han ville ha en riktig reaktion. Han visste att Lex var kapabel att massakrera honom och han ville att han skulle göra det för han visste att det var det rätta för hans karaktär. Han sket fullständigt i om det funkade i scenen eller inte, han bara visste att det var sant. Den gränslösheten är magisk. Eller som Chris en gång sa; det handlar inte om karma, det handlar om film.

Av Axel Petersén, Måns Månsson 16 mars 2018