SF och Film i väst bemöter kritiken

SF Studios Jenny Stjernströmer Björk och Film i väst-vd:n Tomas Eskilsson slår tillbaka mot Fredrik Heinigs kritik och oroar sig för att varumärket svensk film blir allt svagare.



Producenten Fredrik Heinig skriver i senaste utgåvan av Point of view om det han menar är en tilltagande populism i svensk filmbransch. Det är på många sätt en problematisk text. Stämmer det verkligen att de uppräknade aktörerna bytt fokus och perspektiv? Fredrik Heinig räknar upp ett antal verksamheter som han menar gjort breda publika filmer till det överordnade målet. Han menar vidare att det inte är rimligt att publiksiffror är det enda instrumentet för att mäta framgång i svensk filmbransch.

Film i väst och SF Studios har valt att svara gemensamt på några av påståendena i Heinigs text. På det sättet får svaret en bredd. Olika aktörer, privata och offentliga, har av självklarhet olika logik, men kan, som väl är, arbeta tillsammans. Det är ju en av filmens grundfundament. Vi är självklart överens med artikelförfattaren att svensk film behöver både publik och konstnärlig framgång. Vi är dock många som under senare år oroat oss för att svensk film inte når den svenska publiken; medianpubliken för svensk lång spelfilm sjunker; marknadsandelen för svensk film faller; och varumärket svensk film blir allt svagare i medborgarnas ögon. Inte minst det senare är ett problem för all svensk film. 

I Heinigs uppräkning finns ett antal aktörer som vare sig förr eller nu på något sätt dolt att de är kommersiella aktörer (Nordisk film, SF Studios, TV4) och önskar publik framgång. SF Studios är ett bolag med verksamhet inom film och tv-produktion, distribution och två konsumenttjänster, SF Anytime och SF Kids play. SF är en del av Bonnier och har kontor i alla nordiska länder.

Det ska finnas en bredd i utbudet. Som distributör i den svenska marknaden efterlyser SF breda filmer som ett komplement till den övriga utgivningen. Inte att det bara ska produceras breda filmer. Vi vet att det finns en stor längtan hos publiken efter filmer som behandlar vår verklighet i Sverige, berättelser som ligger nära våra kulturella referenser och som skildrar vår historia och vårt land idag. Vi ska inte titta på den amerikanska filmbranschen och kopiera den; utan vi ska göra filmer som är angelägna för den svenska publiken.

För SF blir filmen bättre rent affärsmässigt när den når en stor publik, det är en självklarhet. SF vet också att en stor publik film banar vägen för fler lokala titlar i anslutning. Det gör att SF har stor respekt för och lust att leverera flera filmer som en stor publik kan uppskatta. I den bästa av världar går det hand i hand med vad branschen bedömer som hög kvalitet men inte alltid. Att säga att en film inte mäts på både sin publikmässiga framgång och sin, av kunniga, bedömda kvalitet och att det sammantaget gör det till en bättre film anser SF är att göra det för lätt för sig. Vi måste kräva av oss alla att vi ska leverera både och, givet att det är det vi utgett oss för att kunna åstadkomma under utvecklingen av projektet. Att vi ibland misslyckas är en del av spelet.

SF tror att det finns goda möjligheter till ett mycket närmre samarbete mellan distributör och producent. Det handlar inte bara om att i lanseringen använda sig av nyskapande sätt att berätta för publiken om filmen. Det gör vi på SF redan gör idag. Vi kan självklart bli bättre, men det handlar lika mycket om att inför utvecklingsfasen av en ny idé ta in den tilltänkta publikens syn på berättelsens angelägenhet, intresset att se historien på bio och vad det är som lockar publiken eller eventuellt skapar ointresse.

Att lära känna sin publik tror SF är en väldigt viktig del av att få till en förändring i svensk filmbransch och där tycker vi att producenterna borde visa ett mycket större intresse.

Kulturpolitik reflekterar i princip alltid tre olika typer av kvaliteter: den professionellt bedömda (låt oss här kalla den konstnärlig), kundens egen upplevda «nytta» (låt oss här kalla det publik kvalitet) och institutionella kvaliteter som jämställdhet och mångfald. 

Film i väst är en del av en Västra Götalandsregionens kulturpolitik där det alltid funnits högst ställda publika mål. Detta alldeles oavsett om det handlar om opera, teater, musik eller film. Det är ingen sent påkommen nyhet att det finns publika krav på offentligt finansierade kulturverksamheter. Deltagande i kulturlivet och att invånarna i ett territorium tar del av det som deras skattepengar varit med och finansierat har varit, är och förblir en central aspekt.

Film i väst har samproducerat och medfinansierat sex av de sju svenska filmer som Heinig ser fram emot 2017. Populism av sant märke?

Film i väst sätter ribban högt för alla filmer man väljer att samproducera: konstnärligt och/eller publikt. Det gäller så väl svenska som internationella filmer. Utfallet av Film i västs verksamhet mäts såväl konstnärligt som publikt. Det är inte Film i väst själva utan ägaren som bestämmer mätetalen.   

Film i väst strävar efter att ha en repertoar där både det brett publika och det utmanande konstnärliga inkluderas – allt i enlighet med verksamhetens ägardirektiv och uppdrag. Under en ganska lång tidsperiod har ambitiösa svenska filmprojekt med populärkulturell referens (behöver inte betyda franchise) och ett tydligt publikt tilltal varit alldeles för få. Repertoaren har därför fått en kraftig slagsida såväl för Film i väst som för svensk film i stort. Film i väst har strävat och strävar efter att åter skapa balans mellan det publikt och det konstnärligt intressanta.

Sammanfattningsvis: det är svårt för att inte säga omöjligt att se att någon av de uppräknade aktörerna egentligen ändrat sina mål. Sant är däremot att de uppräknade aktörerna på olika sätt oroat sig för svensk films publika position och marknadsandel. Och i förlängningen för varumärket svensk film på hemmaplan. Det har föranlett åtgärder, konstigt vore det väl annars!

Av Jenny Stjernströmer Björk, Tomas Eskilsson 9 dec. 2016