Bergman i världens blickfång

Dramaten

Bergman i världens blickfång

Bergmanfestivalen på Dramaten, Bergmanveckan på Fårö – och inte mindre än tre Bergmanfilmer i Cannes. Plus flera scenpremiärer över hela Sverige. POV vägleder i Bergmandjungeln och gör välbehövliga avstickare till Orson Welles och Tarkovskij. 



När klassikerprogrammet i Cannes blev känt i förra veckan var det med inte mindre än tre Bergman-produktioner på schemat. Jane Magnussons påkostade dokumentär Bergman – ett år, ett liv får sin världspremiär i Cannes Classics och behandlar det händelserika succéåret 1957, premiärår för både Det sjunde inseglet och Smultronstället, samt året för flera andra konstnärliga framgångar och mer privat omtumlande turer.

bergman

Jane Magnusson har tidigare tagit sig an Bergman-material i intervjufilmen Trespassing Bergman (2013) och Sundance-visade Fettknölen (2018), en tecknad drift med Bergmans later och nojor och del av Filminstitutets kortfilmssatsning Bergman Revisited.

Dessutom visar Cannesfestivalen den 4K-restaurerade versionen av Det sjunde inseglet.

I klassikerprogrammet ingår också Margarethe von Trottas nyproducerade dokumentär Searching for Ingmar Bergman, där den tyska veteranen, själv tydligt inspirerad av Bergman i sin film Die bleierne Zeit (Två tyska systrar, 1981) följer i regissörens spår och undersöker vad Bergman betyder för dagens generation.

Marianne-Juliane-634x380.jpg

En annan ikon som uppmärksammas på festivalen är Orson Welles, genom The story of film-essäisten Mark Cousins The eyes of Orson Welles, där regissören tar avstamp i Welles målningar och teckningar från ungdomen, tidigare osedda på vita duken. Det innebär kanske en viss tröst för Cannes-publiken som förhindrades den nyligen postumt färdigställda Welles-filmen The other side of the wind, sedan Netflix dragit tillbaka filmen från en planerad visning utom tävlan (liksom sina övriga tänkbara titlar efter att festivalen infört krav på fransk biodistribution för filmer i huvudtävlingen).

Orson.jpg

Ändå är det jubilaren Bergman som får mest uppmärksamhet i klassikerprogrammet. Och även på hemmaplan avlöser festivalerna varandra, i juni med Bergmanveckan på Fårö (med Giorgos Lanthimos som hedersgäst) samt inte minst på Dramatens Bergmanfestival 23 augusti–2 september, den tredje internationella festivalen som hålls i regissörens namn. Här spelas bland annat Riten, Bergmans orättvist förbisedda tv-film från 1969, i regi av Emil Graffman. Dimen Abdullas gör en omtolkning av regissörens kändare verk, i Persona, persona, persona med Nanna Blondell och Bahar Pars.

Men här ges, glädjande nog, också utrymme för Bergmans närstående och besläktade, när Eirik Stubø sätter upp Erland Josephsons En natt i den svenska sommaren, som på tjechovskt manér rekonstruerar den infallsrikt tålamodsprövande Gotlands-inspelningen av Andrej Tarkovskijs Offret.

ennattidensvenskasommaren-f18.jpg

Pjäsen spelades på Dramaten 2002, då i Eva Bergmans underfundigt lyhörda regi, med bland andra Michael Nyqvist i rollen som Josephsons alter ego. Kanske såg Dramaten-chefen Stubø den, kanske inspirerades han till att sätta upp pjäsen efter att ha sett Mattias Andersson Offret-besjälade Uppenbarelsen på Dramaten i höstas.

Av Jon Asp 27 apr. 2018