Svart klanbroder i tiden

John David Washington och Laura Harrier i Spike Lees «Blackkklansman» © UIP

Svart klanbroder i tiden

«Lee ger oss en fruktansvärd historie- och filmlektion...»

Decennier efter storhetstiden med «Do the right thing» ser Anders Annikas den stridbare Spike Lee göra sig relevant igen.



«Slaveriet var ingen spaghettiwestern», sade Spike Lee när Quentin Tarantinos Django unchained hade premiär 2012. Av respekt för sina förfäder proklamerade Lee att han inte tänkte se filmen. Regissörens kritik mot sin kollega är det kanske främsta exemplet på hur han har skapat rubriker på senare år. Den numera 61-årige Lee har med tiden allt mer framstått som en föredetting som slutat göra relevanta filmer, men vars tidiga betydelse och inflytande tillåtit att han titt som tätt agerat åsiktsmaskin med udden riktad mot amerikansk rasism. Ett annat inpass blev viralt 2014, då Lee lade ut en filmsnutt där han korsklippt de uppmärksammade bilderna på hur afroamerikanen Eric Garner kvävs till döds av New York-polisen med en nära nog identisk scen ur Do the right thing, regissörens då 25 år gamla film.

Men så i höstas hade Netflix-serien She’s gotta have it premiär, en rolig och smart uppdatering av Lees debutfilm från 1986, även denna gång med Lee som regissör. Och i våras vann hans senaste långfilm Blackkklansman juryns stora pris i Cannes. Sedan biopremiären har filmen spelat in mer pengar än något annat av Lees tidigare verk, förutom bankrånarthrillern Inside man. Plötsligt är filmskaparen Spike Lee i ropet igen.

kolleger.jpg

Blackkklansman bygger på den afroamerikanske polisen Ron Stallworths bok om hur han i slutet av 70-talet infiltrerade en lokal Ku Klux Klan-avdelning i Colorado. Manuset är skrivet av Charlie Wachtel och David Rabinowitz – två vita män vars filmiska referenspunkter bland annat var Argo, American hustle, Do the right thing och Tarantinos Inglourious basterds. Bolaget som producerade Get out – Jordan Peeles skräcksatir över det välment rasistiska vita USA – plockade upp filmen och så småningom anlitades Lee. Blackkklansman är således inte från början någon «Spike Lee joint». Det gör den inte mindre relevant, snarare tvärtom – med framgångarna för subversiva filmer av och om afroamerikaner som Get out och Black panther ligger Blackkklansman rätt i tiden, och behöver inte Lee för att sälja biobiljetter.

Stallworth (spelad av John David Washington, son till Denzel) är Colorado Springs första afroamerikanska polis. Hans unika förutsättningar att bevaka ett möte där medborgarrättslegenden Kwame Ture (tidigare känd som Stokeley Carmichael) är gäst, leder till att han hamnar hos underrättelsetjänsten. En dag får han ett infall och ringer Ku Klux Klan för att beställa material. Klanen ringer upp och vill ses.

Ron Stallworth talade verkligen i telefon med flera klanmedlemmar, däribland högsta hönset David Duke, utan att de förstod att Stallworth var polis – eller svart. I praktiken var det dock lika mycket hans vita kollega (vars verkliga identitet är okänd, men i filmen heter Flip Zimmermann, är jude och spelas av Adam Driver) som infiltrerade klanen. Han uppträdde som «Ron Stallworth» under sammankomster med klanbröderna. Det hela var ingen jätteoperation. Att det blivit en film beror tveklöst på kuriositeten i att en av de infiltrerande poliserna var svart.

Manusförfattarna – och Lee, som enligt honom själv adderade «flava» till manuset – sätter med allra största tydlighet upp Blackkklansman som en spegel framför USA år 2018. David Duke (gestaltad av Topher Grace) parafraserar Donald Trump när han säger att han vill se «America achieve greatness again». Filmen avslutas med verkliga bilder från de högerextremistiska demonstrationerna och våldsamheterna i Charlottesville 2017, Trumps veka fördömande av «båda sidor» och den verklige Dukes tacksamhet över presidentens uttalande.

blackkk-möte.jpg

Här finns också uttryck för «black empowerment» som knappast hade varit möjliga i en bred kommersiell film för tio år sedan. I en tidig tiominuterssekvens riktas ett (ur narrativ synpunkt omotiverat långt) brandtal till en svart studentförening – och till den svarta biopubliken. Vid ett annat föreningsmöte berättar en åldrad medborgarrättskämpe (spelad av Harry Belafonte) om lynchningen av Jesse Washington 1916. Lee ger oss en fruktansvärd historie- och filmlektion – lynchningen var delvis inspirerad av D W Griffiths filmhistoriska milstolpe Nationens födelse, vars heroiserande porträtt av Ku Klux Klan ledde till att klanen – som ursprungligen endast var verksam några år efter inbördeskriget – återuppstod. Som för att hamra in poängen låter Lee klanbröderna i Blackkklansman titta på Nationens födelse under ivriga hejarop, med popcorn i knäet. Det är kanske inte jättesubtilt, men det bidrar till att göra Blackkklansman till mer än bara en cool snutfilm med snygga 70-talsfrisyrer. Lee är trots allt inte Tarantino och Stallworths utredning är ingen blaxploitation-film. 

009.jpg

Å andra sidan har också Lee kritiserats för att försköna historien – att vita 70-talspoliser i verkligheten var betydligt mer rasistiska, och att Stallworth under flera år också infiltrerade en radikal svart organisation för att sabotera dess verksamhet. I filmen begränsas det till att han börjar dejta studentföreningens ordförande, och att de två diskuterar huruvida det går att ändra systemet inifrån. Lee har endast kommenterat kritiken med att «inte alla poliser är korrupta».

Att Do the right thing och Spike Lee inte nominerades för bästa film och bästa regi på oscargalan 1990 är ett klassiskt exempel på Hollywoods strukturella rasism (Lee själv var mer upprörd över att den rasistiskt stereotypa På väg med miss Daisy utsågs till bästa film). Att John Singleton året efter blev första afroamerikan att nomineras för bästa regi (med Boyz n the hood) var i viss mån en reaktion på kritiken.

Jag gissar att både Blackklansman och Lee blir nominerade denna gång – och att Lee har god chans att bli den första svarta regipristagaren. Vilket han väl kan vara värd. Men jag är mer nyfiken på vart Lee tar vägen härnäst. Om han försvinner in i medelmåttigheten igen eller om Blackkklansman blir en nytändning. Säsong två av She’s gotta have it ligger i pipelinen, liksom Marvel-filmen Nightwatch och en biopic om politikern Marion Barry med Eddie Murphy i huvudrollen. Låt oss hoppas att Lee gör det rätta.

Av Anders Annikas 6 sep. 2018