Ur Hirokazu Kore-edas «Shoplifters» (Triart Film)

Hyllat och raserat familjeideal

«Jag väntar på att något ska rämna – när blir de elaka mot varandra, när kommer kylan, en hård bestraffning, det oförlåtliga sveket? När blir det ett typiskt familjedrama?»

Rebecka Bülow har sett Kore-edas «Shoplifters» som vann guldpalmen i Cannes i våras men bannats av Japans premiärminister.



I årets guldpalmsvinnare Shoplifters hittar en familj den femåriga flickan Yuri ensam ute på gatan. Hon ser inte ut att må bra. De tar med henne hem, ger henne mat, omsorg och sovplats. Hon har ett brännmärke på armen. När det medelålders paret i familjen, Nobuyo och Osamu, bär tillbaka Yuri till huset där hon bor, hör de från gatan hur föräldrarna som misshandlat henne bråkar våldsamt. De förmår inte lämna Yuri åter, utan tar henne med hem igen. Efter flera veckor, när det meddelas på nyheterna att Yuris föräldrar anmält henne saknad, klipper de hennes hår och börjar kalla henne ett annat namn. Nobuyo lovar Yuri att hon inte ska bli slagen och att våldet inte har varit hennes fel. Familjen gör Yuri till deras nya dotter och syster. Det är ett brott, en kidnappning – men också en kärlekshandling.

Shoplifters_Still 1 2018 FUJI TELEVISION NETWORK_GAGA CORPORATION_AOI PRO. INC. ALL RIGHTS RESERVED.jpg

I familjen finns sedan tidigare Shota, som ser ut att vara i tioårsåldern. Osamu tar med honom till butiker där de snattar tillsammans. Familjen är fattig och bor trångt. En viktig inkomst är farmoderns pension. Hon bor också med dem, liksom den unga kvinnan Aki, farmoderns skyddsling som visar henne mycket ömhet. Alla vuxna i familjen har arbete, och fastän snatteriet till viss grad säkert är av förnödenhet så är det framför allt en del av deras sätt att ta sig fram i världen. På samma sätt som det för många andra är självklart att betala är snatteriet en självklarhet för familjen.

Filmens regissör Hirokazu Kore-eda visar sällan familjemedlemmarna ensamma. I stället skildrar han deras relationer. Jag dras in i deras värme: måltiderna, kaoset, leken. Jag väntar på att något ska rämna – när blir de elaka mot varandra, när kommer kylan, en hård bestraffning, det oförlåtliga sveket? När blir det ett typiskt familjedrama? Men de vanliga familjekonflikterna tar inte över. Det beror på att Shoplifters handlar om familjen som en enhet, snarare än om de olika individerna som är med i familjen.

Familjen som enhet, det är det traditionella familjeidealet. Den enheten undantas ofta regler som gäller utanför den, till exempel var våld (som aga och våldtäkt) accepterat mycket längre inom familjen än utanför den. Familjen är också undantaget från den numera härskande nyliberala synen på människan som en ekonomisk individ. Vi antas leva som pjäser på en marknad. Vi köper, säljer och säljs, konkurrerar, investerar och tar ut vinst, i alla sfärer av livet. Men familjen är en av få platser där kollektivet fortfarande antas gå före individen. Familjerelationer förväntas inte följa marknadsregler (även om de ibland gör det). Det är intressant med en familj som snattar, just i relation till familjen som undantaget från ekonomiseringen av livets alla aspekter. Den som snattar går ju inte med på marknadsreglerna. 

Shoplifters-familjen följer varken marknadslogiken hemma eller i affärerna, vilket kontrasteras mot den betalda relationen i en nyckelscen på Akis jobb. Hon arbetar med ett slags peep-show, där hon rör sig i underkläder bakom en glasruta. På andra sidan glaset sitter en man. Efteråt kan han välja att följa med till ett annat rum och kramas, prata eller vila huvudet i Akis knä. När en anonym man vilar hos henne ser hon att hans knogar är såriga. Hon frågar vem han slagit, han pekar på sig själv. Mannen är så ensam. Relationen som han har med Aki är ekonomiserad, men när hon grips av medkänsla och ger honom en kram får han ta del av det som hon har hemma. I några sekunder ger Aki honom det som inte kan köpas.

_MG_8777.jpg

Men värmen och kärleken är inte allt som finns i Shoplifters-familjen. Osamus och Shotas snatteri innebär ju faktiskt att en vuxen lär barn stöld. En avgrund anas när Shota förklarar för Yuri att bara barn som inte kan lära sig hemma behöver gå i skolan. Shota har svårt att kalla Osamu pappa.

Den som inte vill veta hur Shoplifters slutar kan pausa läsningen nu och fortsätta efter att ha sett filmen.

Shota blir mer och mer ifrågasättande. En dag ser han till att åka fast när han snattar, eftersom han inte vill att Yuri också ska leva som snattare. När myndigheterna griper in uppdagas allt: farmoderns pension är egentligen informellt underhåll från Akis föräldrar, och hon kanske bara låter Aki bo hos sig för att få pengar. Nobuyos förre man misshandlade henne, och hon mördade honom med Osamu, hennes älskare, i självförsvar. Sedan dess lever de under falska namn, förenade av sitt brott. Shota kidnappades som liten från en bil på en parkering.

Det blir alltså helt tydligt att Shoplifters-familjen inte är vad som brukar kallas familj. I stället är de en grupp som tillsammans spelat upp fantasin om familjen, som levt den värme och kärlek som många av oss drömmer om när vi drömmer om familj. Efter att Shota åkt fast spricker familjefantasin. Nobuyo hamnar i fängelse, Yuri lämnas tillbaka till sina föräldrar.

Kore-eda visar att det bredvid kärleken hela tiden har funnits andra band mellan karaktärerna, som är ekonomiska eller våldsamma. Gör det kärleken mellan dem mindre sann? Vad finns kvar när de ekonomiska banden avslöjats, när skulden uppdagats?

I Japan har Shoplifters mött kritik från konservativa håll. Kore-eda anklagas för att skildra Japans skam och glorifiera kriminalitet. Premiärministern Shinzō Abe, som driver nationalistisk högerpolitik, har inte gratulerat Kore-eda till guldpalmen, trots att han förra året offentligt gratulerade Kazuo Ishiguro till dennes nobelpris i litteratur, en författare som lika ofta kallas brittisk som japansk. Detta har lett till rykten om att Abe inte gillar Shoplifters (något som säkert ger filmen gratis marknadsföring). Shoplifters-familjen har hur som helst inte godtagits som en ordentlig familj ur ett konservativt, nationalistiskt perspektiv. Jag tror att det beror på att Kore-eda blottar vad familjen egentligen handlar om, han visar att omsorgen och kärleken i själva verket inte har något med blodsband eller traditionella familjevärderingar att göra. Shoplifters hyllar och har sönder familjeidealet, på samma gång.

Shoplifters_Still 5 2018 FUJI TELEVISION NETWORK_GAGA CORPORATION_AOI PRO. INC. ALL RIGHTS RESERVED.jpg

Efter att ha sett filmen läser jag den feministiska teoretikern Wendy Brown, som skriver om familjen i relation till nyliberalismen. Brown påpekar att mannen alltid tjänat på den traditionella familjen, och att det är därför som familjen undantas den nyliberala idén. Men det kan också vara så att familjen är ett bevis på att vi helt enkelt inte är ekonomiska varelser, skriver Brown. I familjen är det så uppenbart att alla relationer inte är ekonomiska. Alla vi som nu väntas leva som fria aktörer på marknaden har ju också matats, vaggats och hyssjats av någon.

Den nyliberala idén om människan är för enkel och en sak som är magnifik med Shoplifters är att den visar just det. Och den visar det genom att inte förenkla. När Shoplifters-familjen gått sönder så får både kärleken och sveken finnas kvar. Att någonting var dåligt, betyder inte att ingenting annat var bra. Människorna i filmen kan på en gång vara ekonomiskt bundna till varandra, svikna av varandra och älska varandra. Kärlekshandlingen och brottet existerar inte som motsättningar, utan parallellt.

Av Rebecka Bülow 20 dec. 2018