Ur Woody Allens «Manhattan» från 1979

«Världens» 100 bästa filmer över 70 år

Franska «Le Monde» har dammat av sitt arkiv för att hitta de hundra mest hyllade filmerna under sju decennier, varav påfallande många visade sig vara från 2000-talet. POV listar 25 favoriter.



Le Mondes välrenommerade kritiker Jacques Mandelbaum har rotat i tidningens arkiv för att utse de 100 filmer som med starkast eftertryck framhållits som storverk vid respektive premiär. Filmerna redovisas i en artikel (22/12) med länk till varje enskild recension. Arbetet, vars urval sträcker mellan 1944-2018 – från Jean Renoirs Floden till Paul Thomas Andersons Phantom thread och Claire Denis High life – ska alltså inte ses som den definitiva listan över drygt sju decennier, utan en förteckning över filmer som försvarats med störst övertygelse och passion vid premiären, entusiasmerat tidningens kritiker mest. Vilket förstås inte hindrar att många av filmerna också brukar återfinnas på olika listor över tidernas bästa.

High-Life-Robert-Pattinson-1200x520.jpg

Ingmar Bergman och Marco Bellocchio är de enda som har två filmer vardera på listan: den förstnämnda med Persona och Fanny och Alexander, den senare med Nävarna i fickan (mästerverk) och Vincere (inte mästerverk). Två danska ryms: Dreyers Ordet och von Triers Melancholia. Likaså två animerade, Spirited away och Wall-E; en handfull science fiction, från Alien till Under the skin; en afrikansk, Djibril Diop Mambétys Touki-Bouki, 94 filmer regisserade av män, sex av kvinnor. Och så vidare.

En intressantare aspekt är att det också föreligger en kraftig överrepresentation av filmer från de senaste två decennierna. Detta förklaras genom ett allt tydligare tilltal med åren. Tidigare lade flera av tidningens kritiker (till skillnad från de specialiserade tidskrifternas mer uttalade passion) mindre vikt vid omdöme, menar Mandelbaum, för att i stället odla en viss distansering. Vecka efter vecka kunde läsaren ta del av populära och högt skattade kritiker vika ut sig över flera spalter men utan att riktigt veta hur kritikern i fråga värderade verket. Med start på 90-talet blev ställningstagandet tydligare, vilket förklarar långt fler «mästerverk» på 2000-talet. «En tyst påtryckning», skriver Mandelbaum, en marknad som kräver omdöme. Betyg och årsbästalistor infördes från och med 2008 på Le Monde, påminner kritikern om, som ändå bedyrar att ingen av de hundra filmerna försvarats av konsumistisk nödvändighet, och att samtliga är att betrakta som skapelser av auteurer.

Av Jon Asp 29 dec. 2018