Romain Duris och Laetitia Dosch i Guillaume Senez utmärkta drama «När livet vänder» (Lucky Dogs)

Avengers, reboot och Filmfredag

Hur mycket går det att skriva om det senaste avsnittet av «Game of thrones»? Hur länge kommer Filmfredag heta Filmfredag?

Den gångna filmveckan gick i streamingsamhällets och storfilmens tecken, konstaterar Jon Asp, som ändå ser ljuspunkter undangömda på biorepertoaren.



Den gångna filmveckan går inte till historien som den mest progressiva. Avengers: Endgame stod för hela 77 procent av det svenska biotittandet. Av drygt hundra titlar (inräknat ytterligare sex premiärer) valde alltså fyra av fem besökare detta massivt marknadsförda och mediebevakade «Marvel»-schabrak, tre timmar långt (räknar man i tid är procentsiffran uppåt 90). Ingen dålig uppslutning. Man undrar: är denna film verkligen så fullständigt överlägsen alla andra? Eller lever vi i den friaste, ofriaste av konsumtionsvärldar?

avengers.jpg

Om biokulturen alltmer handlar om vinstmaximering genom koncentration av innehåll, tycks den så kallade kvalitetspubliken ha permanentat sin plats i tv-sofforna, framför de stora streamingtjänsternas utbud, på bekostnad av arthouse-filmen, människors bokläsande och nog en del annat. Hur mycket går det att skriva om det senaste avsnittet av Game of thrones? got-2.jpeg

Tidigt i veckan bytte Dagens Nyheter tillfälligt fokus, för ännu ett större uppslag av konsumentupplysning, denna gång under rubriken «Här är Netflix 28 bästa europeiska serier» (26/4). Vidare: «Inför det stundande EU-valet hjälper Filmfredag dig att välja rätt serier att strömma.» Med politiskt incitament (!), säkert som kompensation för all «GOT»-bevakning (HBO) och nog också i ljuset av framgångarna för Netflix första svenska originalserie Störst av allt, verkade det åter fritt fram att promota streamingjättens katalog. En minst sagt betydande arbetsinsats för en ensam filmredaktör att ta sig igenom alla dessa serier, hur många filmer kan man tänkas missa under tiden, på bio och i de vod-tjänster som även står sig med ett vettigt filmutbud? Hur länge kommer Filmfredag heta Filmfredag?

Kulturminister Amanda Lind eftersökte i veckan produktionsrabatter inom svensk film och tv, om än utan ett konkret förslag. En försmak på hur ett sådant skulle kunna se ut hade kommit från annat håll tidigare i veckan. När Västra Götalandsregionen genom Film i Väst – Sveriges näst viktigaste filmaktör som på sistone samproducerat verk av turkiske Nuri Bilge Ceylan, rumänske Corneliu Porumboui, mexikanske Carlos Reygadas – offentliggjorde sin första produktionsrabatt, gick sex miljoner rakt in i rutan: en tv-reboot av Irene Huss, alltså ett slags omstart av Helene Turstens kriminalare. Det är förstås att vikt att värna svenska arbetstillfällen även inom kulturproduktion, men håller svenskt drama på att bli en fråga om rena arbetsmarknadsåtgärder?

Och vad händer med svensk film då? Med en mer och mer enahanda biodiet, med ett statligt stödsystem där Tomas Ledin och Peter Jöback tycks mer tongivande än filmkonsulenterna, och där det mest kreativa kommersiella bolaget, FLX (Solsidan, Störst av allt), numera ägs av det inte fullt så kreativa SF Studios, enligt en nyhet som gick ut i torsdags.

Nej, filmveckan gick inte i mångfaldens tecken. Det är knappast konstruktivt att förtvivla, men att sluta prata om enfalden är detsamma som att acceptera den.

Av Jon Asp 5 maj 2019