Ur Mati Diops «Atlantique» som tävlar om årets guldpalm (MK2)

Cannes 2019 – ovanligt fransk historia?

Färre amerikanska filmer när Cannes värnar bio och väljer bort streamingjättarna?

Tiden knapp för «Blå är den varmaste färgen»-regissören Abdellatif Kechiche, men Quentin Tarantinos nya film lär visas på festivalen.



Man kan fråga sig om det är «Netflix-bojkotten», alltså Cannes vidhållna beslut att inte låta filmer med digital direktpremiär tävla om guldpalmen, som gör årets upplaga till en på förhand ovanligt fransk historia. Festivalen har förvisso alltid verkat för att marknadsföra fransk kultur, men frågan är om inte amerikansk film i allt högre utsträckning väljer bort europeiska festivaler, Cannes inte minst.

Av nitton tävlingsfilmer som offentliggjordes i förra veckan är inte mindre än sju på franska, varav fem regisserade av franska män och kvinnor. Och då oräknat Abdellatif Kechiche, vars andra del i «Mektoub»-trilogin festivalchefen Thierry Frémaux – på presskonferensen i Paris – uttryckte förhoppningar att kunna inkludera i ett senare skede (Kechiches Blå är den varmaste färgen vann som bekant guldpalmen 2015).

Om det konstnärligt är på sin plats – fransk film förtjänar oftast sina fyra (ibland fem) «slottar» (till skillnad från italiensk film i Venedig eller tysk i Berlin) – så är det marknadsmässigt upp till bevis i år, efter att den franska filmen gjorde slät figur under förra årets i övrigt starka tävling.

En fråga om tid är det enligt festivalchefen också för Quentin Tarantinos omtalade Once upon a time in Hollywood, som med största säkerhet ändå lär dyka upp i Cannes. Klar av efterlängtade amerikanska filmer är däremot redan Terrence Mallicks senaste, tretimmarseposet A hidden life, där de avlidna skådespelarna Bruno Ganz och Michael Nyqvist ses i några av sina sista roller.

Fyra kvinnliga regissörer i tävlingen är marginellt mer – en (1) för att vara exakt – än under de två föregående festivalerna. Samtliga är också debutanter i sammanhanget, samma antal som för männen, vilket kanske ändå talar för en jämnare filmframtid, när några av veteranerna gjort sitt. Vilket å andra sidan kan dröja ett tag, Xavier Dolan, nyss fyllda 30, kan till exempel redan räknas som Cannesveteran. 2019 står han både bakom och framför kameran i Matthias et Maxime.

dolan.png

Bland de mer regelrätta veteranerna i år finns de tvåfaldiga guldpalmsvinnarna Ken Loach och bröderna Dardenne, Marco Bellocchio, Pedro Almodóvar, Arnaud Desplechin samt Jim Jarmusch, den sistnämnde som inviger festivalen med zombiefilmen The dead don’t die 14 maj.

Boon Jong-ho är en av tre asiatiska regissörer i tävlingen, hans familjetragedi Gisaengchung (Parasite) kommer få biografpremiär, klargjorde Frémaux på presskonferensen, med anspelning på att sydkoreanens förra film Okja fick direktpremiär i Netflix efter att ha tävlat på festivalen 2017.

little joe.jpg

De kvinnliga tävlingsdebutanterna är heller inga okända namn. Om mångsidiga Céline Sciamma, som hittills i karriären stått för idel ädel filmvara, känns rätt väntad i tävlingen, nu med kostymdramat Portrait de la jeune fille en feu med Adèle Haenel, liksom österrikiskan Jessica Hausner för första gången på engelska i Little Joe (bilden), får Justine Triet och framför allt Mati Diop ses som mer oväntade på listan. Triet som tidigare gjort de väldigt franska dramakomedierna La bataille de Solférino och Victoria återvänder till Cannes med stjärnspäckade Sibyl, medan fransk-senegalesiskan Diop – tidigare mest känd som skådespelare, bland annat i Claire Denis 35 rhums – har regisserat migrationsdramat Atlantique, om arbetare i Dakar som bestämmer sig för att prova lyckan till havs.

Av de fyra manliga debutanterna kan man slås av att briljante Corneliu Porumboiu aldrig tidigare varit i tävlan (Polis, adjektiv fick till exempel nöja sig med Un certain regard 2009). Ira Sachs, med stigande tillgänglighet i karriären, har möjligen fått draghjälp av Isabelle Huppert i Frankie, kinesen Diao Yinan (Black coal, thin ice) hade Ye che i Un certain regard redan 2007 medan fransmannen Ladj Ly är tävlingens enda förstagångsregissör, med Les misérables som en titel i tiden.

Brasilianske Kleber Mendonça Filho (Sydamerikas enda utvalda) är tillbaka efter den besjälade klasskildringen Aquarius häromåret, nu med mystikdramat Bacurau som han regisserat tillsammans med Juliano Dornelles, produktionsdesigner på Aquarius. Såväl Sonia Braga som Udo Kier har huvudroller i filmen. Stora förhoppningar ställs också på den lågproduktive Elia Suleiman, kanske mest känd för Gudomligt ingripande från 2003 men vars verkliga höjdpunkt, The time that remains, kom 2009, den palestinske regissörens senaste film.

Av sexton filmer hittills klara för sidosektionen Un certain regard är sex av kvinnliga regissörer och lika många av debutanter. Bruno Dumont, Christophe Honoré och Albert Serra tillhör de mest namnkunniga, Kantemir Balagov och Karim Aïnouz återfinns bland de mest lovande, medan Xavier Dolan-skådespelaren Monia Chokri gör intressant regidebut med La femme de mon frère.

Av Jon Asp 23 apr. 2019