Christina Lindberg gör filmcomeback i «Svart cirkel» (Njutafilms)

Sexikonen & lågbudgetrysaren

En psykedelisk rysare med rötter i svensk exploitationfilm som fick fart genom Quentin Tarantinos fascination för 70-talsikonen Christina Lindberg.

Förstagångsproducenten och kompositören Rickard Gramfors bjuder in bakom kulisserna till «Svart cirkel».



29 april 2006

Jag är som humlan – fattar inte att jag inte kan flyga. Det är på gott och ont, men har onekligen gjort att jag fått uppleva spännande saker. Som när jag lyckades få Quentin Tarantino att delvis finansiera resa och hotell i Los Angeles för Christina Lindberg och Klubb Super 8s entourage i april 2006, för retrospektiven I Am Curious – Swedish med svensk sexploitationfilm på American Cinematheque.

Det blev också den egentliga upptakten till Svart cirkel – mitt första uppdrag som filmproducent och kompositör av filmmusik. Men det hade vi inte en aning om då…

Jag har jobbat i filmbranschen sedan 1983, bl a som programredaktör på Cinemateket, på utlandsavdelningen och Filmhuseförlaget på Filminstitutet, vod-tjänsten V2H, filmtidningen Total Film och sedan många år med Live på bio på Folkets Hus och Parker, med evenemang som opera, teater, balett, konserter och konst på bio. Dessutom driver jag sedan länge hobbyprojektet Klubb Super 8, som ger ut svensk exploitationfilm på dvd. Hur definieras det begreppet? Kärt barn har många namn: kultfilm, genrefilm, kitsch, cinéma bis… Det rör sig framför allt om filmer mellan 1950-1980, med spekulativt innehåll och låg budget.

Christina Lindberg är Sveriges mest kända utvikningsflicka genom tiderna. På bara fem år under tidigt 70-tal gjorde hon dessutom 25 filmroller. Klubb Super 8 har gett ut fem av filmerna, och tack vare att Tarantino i intervjuer sagt att Christinas legendariska Thriller – en grym film (1974) var en stor inspiration för Kill Bill (2003), har jag kunnat följa med henne till en mängd filmfestivaler och conventions sedan Los Angeles-resan för 13 år sedan. Trots att hon gjorde sin senaste större filmroll 1975 möts vi överallt av hängivna Christina-fans.

Christina Lindberg and Quentin Tarantino at the Inglorious Basterds premiere in Stockholm (Photo Daniel Matsuda).jpg

25 oktober 2011

Jerry Chandler och Don May Jr på Synapse Films, Klubb Super 8s partner i USA, hör av sig och berättar att de ska börja ge ut filmer av stjärnskottet Adrián García Bogliano, «a RARE talent» som Jerry uttrycker det. Adriáns stora idol är Christina Lindberg, och han har skrivit ett filmmanus med henne i åtanke – The Night of Kuda – en skräckfilm som är tänkt att spelas in i Detroit, där Synapse har sin bas.

Jag får kontakt med Adrián och berättar om idén för Christina, som blir väldigt entusiastisk. Filmen hittar tyvärr aldrig någon finansiering, men brevväxlingen med den genomtrevlige Bogliano fortsätter. Jag spelar i ett hårdrocksband och börjar skicka låtar till honom, eftersom han använt mycket metal och industrimusik i sina filmer.

Adrián Bogliano är född 1980. Hans föräldrar flydde från juntan i Argentina till Spanien, där Adrián föddes. Han följde så småningom med sin mamma till Argentina, växte upp i La Plata. Numera bor han i Mexico, men är fortfarande spansk medborgare.

Hans skräckfilmer präglas av mer än shock value, gärna med udden mot den gamla militärjuntan, abortmotståndare och annat politiskt som bubblar under ytan. Och ofta med starka kvinnliga karaktärer i huvudrollerna.

15 maj 2015

träffas vi för första gången under filmfestivalen i Cannes, där hans nya film Scherzo Diabolico visas på marknaden. Vårt möte blir en riktig bromance! En väldigt vänlig, ödmjuk man – one of the good guys, helt enkelt. Och låten Anno Domini Satanicus, som mitt band Father and Son nyligen släppt, är med i en central scen i filmen.

15 januari 2016

Njutafilms har distribuerat flera av Adriáns filmer på dvd. När det står klart att de köpt Scherzo Diabolico föreslår jag en svensk galapremiär av filmen med regissören närvarande. Det visar sig att Adrian ska till en filmfestival i Schweiz i slutet av juni, och är intresserad.

Efter ett par dagar kommer dock detta historiska mail från Adrián:

We can totally do our trip to Sweden before Neuchâtel, so it would be on the second half of June, to avoid the big vacation month and do Scherzo promotion on a more reasonable time.

The thing is after I read your email I couldn’t sleep, and it took me a bit to realize what was the problem.

The thing is I had some of the ideas of The Night of Kuda beforehand but I wrote that damn script only because I WANT TO WORK WITH CHRISTINA, and we’ve been going back and forth for such a long time now that I’m really frustrated.
So… if I’m going to go there and we can stay for a few days and you have some cool places that you can have at your disposal I was thinking that we should definitely try to shoot a film there…

(…)

I’m good at writing for women and directing them, I’m sure we can do something to make her shine while we wait for Kuda to finally ignite. But the thing is, if that never happens, I don’t want to regret that I didn’t try really hard to work with that awesome lady.

I know it’s quite a bit to think about because this can only happen with you involved 100% (to get Christina, helping get the rest of the cast, locations, finding props, etc) so if you don’t see it clear, it’s perfectly understandable and there’ll be no problem.

Let me know your thoughts

Best

Adrián

Mitt svar blir tveklöst: Let’s do it! Efter att ha jobbat i filmbranschen i 33 år, men enbart på visningssidan och med journalistik, är det dags att sätta tänderna i en livs levande filmproduktion!

Adrián har stommen till en skräckfilm om två systrar som hittar en gammal hypnosskiva som ska ge lycka och framgång, men skapar högst oönskade biverkningar. Tanken med manuset är – förutom att skrämma och underhålla publiken – att kommentera vår tids strävan efter «quick fix»-lösningar på våra problem: religion, kristaller, dieter, new age-mumbojumbo…

Min omedelbara reaktion: det här är en film jag aldrig har sett, den vill jag se!

IMG_3229.JPG

Från slutet av januari och framåt pågår en livlig dialog med Adrián i Mexico via mail och Skype, och till att börja med jakten på inspelningsplatser. Han menar att en film alltid ser mer påkostad ut om den är inspelad på flera olika intressanta locations. Han är på jakt efter ett övergivet sjukhus. Jag hittar gamla Löwenströmska sjukhuset i Upplands-Väsby, vars ägare jag av en slump råkar känna. Sjukhuset byggdes av Gustav Adolf Löwenström, bror till Gustav IIIs mördare Anckarström, som en gåva till svenska folket och ett slags botgöring för mordet. Löwenströmska var länge ett tuberkulossjukhus, och väggarna tunga av dess dystra förflutna. Jag skickar bilder till Adrián, som blir överlycklig. Själv har jag Klubb Super 8s högkvarter inhyst i Bio Sländan, en tidigare militärhögskola i Tullinge, med flera spännande lokaler. En jättesal skulle kunna tjänstgöra som filmens laboratorium, och det finns långa, mystiska kulvertar under byggnaden. Även bilder på dessa platser mailas till Adrián, som börjar skriva in miljöerna i sitt manus. 

IMG_3135.JPG

Sala silvergruva och klubben Rockland intill passar också perfekt för filmen.

Adrián blir väldigt intresserad av svensk folktro. Jag gör research och beskriver fenomenet «rådaren», den maskulina varianten av «rået», som i skogsrået. Det finns enligt folktron rådare över domäner som skogen, sjön och berget. De ser till att människor sköter sig, annars kan det gå illa, till exempel kan man gå vilse i skogen om man inte respekterar naturen. I filmen blir «Den högste» en mytologisk varelse som råder över hypnosens rike, där människor också måste uppföra sig.

Adrián är extremt filmkunnig, även historiskt och med stor förkärlek för svensk film. I den färdiga filmen förekommer scener i tv-apparater ur Ingmar Bergmans Skepp till Indialand, Henning Carlsens Kattorna och Torgny Wickmans Skräcken har 1000 ögon. Bild- och berättarspråket i Svart cirkel är delvis inspirerat av svensk (och internationell) genrefilm från 60-talet.

2 mars 2016

Adrián skickar det färdiga manuset, detaljrikt och fullt av spännande infall. En mängd inspelningsplatser har introducerats i handlingen, med hjälp av mina foton och beskrivningar. Vissa kulturkrockar mellan den latinamerikanska världen och den svenska är tvungna att revideras, som att den svenska sommarnatten inte alls är kolsvart... Jag översätter manuset från engelska till svenska, och får mycket goda synpunkter av manusförfattaren Soni Jörgensen. Nu vidtar ett antal korrektur- och revisionsvändor med manuset tillsammans med Adrián.

9 april 2016

Andrea Quiroz Hérnandez, producent till flera av Adriáns filmer, presenterar en budget. Vi börjar leta finansiärer på båda sidor Atlanten, och rätt snart är större delen av finansieringen hemma. En blygsam budget med svenska mått mätt. Adriáns och Andreas bolag Salto De Fe Films går in med sitt arbete i filmen. Jag mobiliserar flera av mina gamla kultfilmsvänner på bolag och festivaler på olika håll i världen: Klubb Super 8 AB, Synapse Films (USA), Mondo Macabro/Boum Productions (England), Night Visions/Tenebrae Enterprises (Finland), Penny Video (Italien), Solid Entertainment (Sverige, gick in med sin RED-kamera och belysning), Njutafilms (Sverige), Evilinski (Andreas Tollman, Sveriges och världens största Christina Lindberg-samlare), Poul-Erik Nielsen (tidigare föreståndare på bion i Oskarshamn), Mikael Sjögren (Klubb Super 8s revisor) och – inte minst – min egen far, Bo Gramfors. USA-producenterna Joshua Sobel och Maryo Kenyon tillkommer lite senare. För hela produktionens ekonomi och logistik bildades det svenska bolaget Black Circle AB.

Tidigare i februari hade vi sökt pengar från Filminstitutet för en kort skräckfilm inom ramen för satsningen «It’s Alive». Adrián hade en idé om att bygga en kortfilm på scener ur långfilmen Svart cirkel, men med ett väldigt överraskande slut. Sagt och gjort – vi lämnade in en ansökan för kortfilmen Öppna inte ögonen till konsulenten Andreas Fock. Vi var med till slutdiskussionerna, men fick inga pengar. Andreas gillade dock manuset, och dagen innan vi ska spela in Svart cirkels sista scen, i juni, hör han av sig och säger att han har kvar pengar i sin budget och beviljar 200 000 kr till Öppna inte ögonen. Det är en extrem tajming, eftersom vi ska spela in den extra scenen nästa dag. Det blir en kortfilm, som visas på en rad filmfestivaler världen över, liksom på ett antal svenska biografer i samband med Halloween 2017. Och… naturligtvis bidrar den indirekt till finansieringen av långfilmen.

Vi sökte även produktionsstöd för långfilmen, med en väldigt ambitiös ansökan. Det blev avslag – men det hade vi räknat med.

19 april 2016

skickar jag ett mail till Adrián med i princip hela rollistan färdig. Under våren har jakten på skådespelare dragit igång. Christina Lindberg som mästermagnetisören Lena Carlsson är given. Jag skickar en rad förslag till Adrián på övriga karaktärer, baserat på hans beskrivningar. Castingen av Inger Nilsson som filmens sekreterare tycker han är genialisk – ännu en svensk filmikon! Enäggstvillingarna Hanna och Erica Midfjäll, från filmen Jag saknar digkänns klockrena i dubbelrollen som Isa/Isas eteriska dubbelgångare.

The Twins behind the scenes.jpg

Johan Palm googlar jag fram, och får tummen upp av Adrián. Hans Sandquist hör jag talas om från den hyllade teateruppsättningen av Äldreomsorgen i Övre Kågedalen. Félice Jankell och Hanna Asp har agent, vilket egentligen blir det svåraste med castingen. Övriga skådespelare kan jag förhandla med direkt.

Félice Jankell and Erica Midfjäll behind the scenes 2 (2).jpg

Adrián är från början väldigt tydlig med några viktiga detaljer:

  • Alla ska få betalt för sina insatser, förutom några nyckelpersoner som satsar tid och pengar i filmen mot andelar. Det innebär att skådespelare och team får betalt enligt sina fackförbunds minimitariffer.
  • Alla ska få mat tre gånger per dag på inspelningsplatsen. Detta är nummer ett; det absolut viktigaste för att en inspelning ska funka.
  • Även om det är lågbudget, ska vi spela in inom «kontorstid». Ett uttröttat team förlorar omdömet och gör inget bra jobb.

Parallellt med jakten på skådespelare letar jag team. Från Mexico och Argentina kommer en handfull vänner till Adrián, bl a A-fotografen Darío Goldgel. Genom vänner och branschkontakter i Sverige hittar jag det övriga teamet: B-foto, scenograf, ljud, elektriker, kostymör, osv. 

18-28 juni 2016

Efter att ha ordnat catering, transporter och andra praktiska detaljer, börjar inspelningen 18 juni. Mitt under inspelningen är det midsommarafton, då blir det fest i stället för arbete.

IMG_3157.JPG

Vi spelar in filmen på kort tid, på ett antal platser: Bio Sländan i Tullinge, gamla Löwenströmska, hemma hos Christina Lindberg, vd-rummet på Folkets Hus och Parker, Rockland i Sala, Sala silvergruva – och en Airbnb-lägenhet i Hägersten… Adrián jobbar med tre manusversioner i sin telefon: en på spanska, en på engelska, en på svenska. Han instruerar på engelska och vår inspelningsledare Jimmy Francis har koll på att replikerna landar som de ska.

Både team och skådespelare blir nog rätt chockade över det breakneck-tempo som Adrián spelar in på. Kamerainställningar och ljussättningar går snabbt och vi avverkar många scener varje dag. 

Svart cirkel behind the scenes (approved).jpg

Det är en otrolig mix på skådespelare, med Christina tillbaka framför kameran efter 40 år, relaxade och rutinerade Félice Jankell, Hanna och Erica Midfjäll som medverkat i en långfilm, proffsskådisen Hanna Asp, Hans Sandquist som är rutinerad teaterskådespelare och Johan Palm, sångare och låtskrivare, som tog en snabbkurs i skådespeleri strax före inspelningen.

Trots tempot är det harmonisk inspelning. Adrián har förvarnat mig om att det säkert kommer att bli bråk och stök oss emellan, för det brukar det bli på inspelningsplatser. Men så blir det inte. Jimmy är stenhård som inspelningsledare, vilket jag till en början tycker känns lite onödigt, men jag inser snart att det verkligen är nödvändigt med denna disciplin, med 25 personer på plats under inspelningen och ett tajt schema.

Den allra största utmaningen med inspelningen blev maten. Ingegerd Hesselgren på Bio Sländan stod för merparten av maten och alla var överlyckliga. Men… i dag är det så otroligt många olika synpunkter på mat. Nästa gång – om det blir någon mer filmproduktion för mig – blir det enbart veganskt, glutenfritt och laktosfritt – till ALLA!

6 september 2016

Efter att ha gått igenom alla tagningar, konstaterar Adrián att vi nästan bara filmat interiörer. Filmen kommer kännas klaustrofobisk utan exteriörer. Genom en vän får jag tag på Gunnar Hoaas, en skicklig drönaroperatör med HD-kamera. Vi får tillstånd att filma över Mariatorget och i Hägersten, men inte i Upplands-Väsby, eftersom det är precis under inflygningsleden till Arlanda… Där blir det i stället en kamera på ett gyro genom mitt bilfönster, medan vi cirklar runt sjukhuset. Drönartagningarna gör enorm skillnad för filmens slutresultat – för en väldigt liten peng. 

16 september 2016

Adrián skickar den första genomklippningen av filmen – 120 minuter lång! Han har lagt alla svenska repliker på helt rätt ställe och valt ut de bästa tagningarna (utan att kunna ett ord svenska). Intuition och rutin, I guess. Den innehåller dock många förklaringar som upprepas med lite olika ordval. Filmen har sitt eget universum av magnetism, hypnos, mytologi och filmer i filmen, så jag förstår ambitionen, men.. Successivt klipps filmen ner och om till den slutgiltiga längden 101 minuter.

Eftersom jag har ett heltidsjobb, och Adrián och Andrea behövde försörja sig under postproduktionen, blev det en lång process av klippning, ljudläggning, musikskapande, ljussättning, mm. Bland annat gjorde vi ADR (Additional Dialogue Recording) sommaren 2017, där vi behövde ta om en del repliker, addera voice-overs för hypnosskivan (berättarröst av legendariske producenten/klipparen Lasse Lundberg och Christinas röst) och voice-over i den gamla reklamfilmen i filmen (min berättarröst).

Det hade även tidigt bestämts att jag skulle komponera filmens musik, eftersom Adrián och jag diskuterat mycket musik sedan vi först fick kontakt. Detta var enormt hedrande, men också superläskigt, jag hade ju aldrig gjort filmmusik tidigare. Jag börjar skicka musikskisser till Adrián, som snabbt avslår försöken med orden «du ska inte skriva popsånger nu, du ska skriva filmmusik som bidrar till filmens atmosfär». Till slut släpper jag popformatet och börjar jobba mer undermedvetet med stämningar och atmosfär. 

I princip hela musiken jobbades fram och framfördes med hjälp av onlinestudion Soundtrap och en keyboard för 500 kr kopplad till datorn. Det blev en del rätt bisarra stycken, och jag adderade även samplingar för att göra det hela lite «köttigare»; en baklängesorgel från en riktig hypnosskiva, kulning (traditionella lockrop från fäbodvallar), valsång baklänges och en tungomålstalande svensk sångerska. Alltsammans väldigt passande för filmens tematik och stil. Bandmedlemmarna Mats Molund och Ragnar Berthling bidrar också med idéer och musikpartier till filmen. Ett antal musikaliska teman utkristalliseras, som «systrarnas tema» och «föräldrarnas tema», som återkommer i olika varianter vid specifika tidpunkter i filmen. Dessutom vill Adrián ha ett antal stycken av Tjajkovskij med i filmen, som vi otroligt nog lyckas få loss efter förhandling med multinationella Naxos.

4 oktober 2018

Filmen är nu helt klar, två år efter den första klippningen. Världspremiären ska ske vid festivalen Monsters of Film i Stockholm. Adrián och Andrea är på plats, liksom skådespelare och flera ur teamet. Adrián gör ett antal intervjuer, vi får fin uppmärksamhet i media och en femsidig artikel i tidningen Hemmabio. I samma veva får vi veta att filmen valts ut som invigningsfilm vid återuppväckta Jönköping filmfestival några veckor senare.

IMG_3156.JPG

Våren 2019

Det internationella intresset för Boglianos nya film är stort. Av utländska festivaler blir Glasgow Frightfest först ut, med Christina som hedersgäst. Jag är där som producent och kompositör. Det känns väldigt svårt att se filmen med publik, eftersom jag sett den hundratals gånger under efterarbetet, men publiken är positiv och har bra frågor efteråt.

I april är det dags för BAFICI i Buenos Aires, Latinamerikas största arthouse-festival som även valt att visa Thriller (totalrestaurerad av Filminstitutet) liksom Ika Johannesson och Jane Magnusson SVT-dokumentär om Christina Lindberg. Stort intresse för alla tre filmerna, med totalt närmare 1 600 besök. Christina sitter i festivalens jury för bästa långfilm, och vi är båda på plats för Q&A i samband med visningarna. Svenska ambassaden arrangerar en cocktail för de deltagande svenska filmerna, förutom Svart cirkel även Koko-di Koko-da och Aniara. Det torde vara första gången Sverige representeras av tre genrefilmer (of sorts) på en stor filmfestival.

I samband med Cannes i maj sluter vi avtal med Raven Banner, ett kanadensiskt bolag som börjar sitt arbete med att sälja filmens rättigheter till olika territorier i världen. Tillsammans med Raven Banner och organisationen Nordic Genre Invasion arrangeras en cocktail, där vi presenterar filmens internationella affisch för första gången.

I maj bär det av till Fantaspoa i Porto Alegre, Latinamerikas största genrefilmsfestival, där Christina och jag får hänga med med Roger och Julie Corman – ett minne för livet. Publiken i både Argentina och Brasilien är väldigt uppmärksam och intresserad av filmens universum, och har en mängd individuella tolkningar av filmens berättelse om tvillingar, dubbelhet, ondska/godhet och hypnos. Vid festivalen tilldelas Christina Lindberg en career award.

I juni besöker vi anrika Fantafestival i Rom och Christina får en Lifetime achievement award. Den andra VIP-gästen är genomtrevlige regissören Jack Sholder (The Hidden, Terror på Elm Street 2), ett möte som resulterar i att Sholder kommer att besöka filmfestivaler i Sverige och Finland i höst.

I juli är det visning av Svart cirkel vid Grossmann Fantastic Film & Wine Festival i Ljutomer, Slovenien. Även där visas Thriller, och även där får Christina en career award.

Snart får filmen sin nordamerikanska premiär vid fesivalen Scary Movies på Lincoln Center i New York, och senare i år blir det festivaler i bl a Mexico City och Bogotá.

23 augusti 2019

är det dags för den svenska biopremiären genom Njutafilms, distributör och samproducent. För mig spelar det nästan ingen roll hur filmen tas emot eller hur den går publikt. Vi vet av de internationella festivalvisningarna att filmen väcker intresse, känslor och tankar hos publiken.

Filmen utgår från Adrián García Boglianos egen vision. Han har inte alls tänkt i termer av genus eller mångfald i samband med manuset; kvoterad, anslagsanpassad konst och kultur kan aldrig bli bra. Ändå är det en berättelse med en majoritet starka kvinnliga huvudkaraktärer, och ett blandat team. Vi räknade någon gång ut att team och rollbesättning har rötter i totalt 13 olika länder!

Christina and Johan Palm.jpg

Vi har gjort den film vi ville med den budget vi hade, med de skådespelare och det team vi valde. Något så unikt som en oberoende, kompromisslös svensk skräckfilm på svenska av en spansktalande spansk-argentinsk-mexikansk regissör. 

Huruvida det är bra film eller konst eller inte får publiken avgöra.

Det har varit en otroligt lärorik – och framför allt kul – resa, från lös filmidé till färdig film och mötet med publiken. Jag kommer för alltid att se med stor respekt på alla människor som lägger tid och kraft på att göra film, denna komplicerade, röriga, dyra konstform som alla har en åsikt om och tycker sig vara experter på…

Av Rickard Gramfors 15 aug. 2019