I april börjar Lovisa Sirén inspelningen av sin långfilmsdebut med arbetstiteln «Sagres».

Anna-prisade Lovisa Sirén inför långfilmsdebuten

Den prisbelönade kortfilmaren Lovisa Sirén är 2020 års mottagare av Anna-priset. POV fick en pratstund med regissören inför hennes långfilmsdebut, en roadmovie genom hela Europa som börjar spelas in i vår.



Tre kvinnor. En gammal volvo. Sex länder genom Europa.

I april i år startar inspelningen av Lovisa Siréns långfilmsdebut med arbetstiteln «Sagres», enligt samma kortsynopsis «en roadmovie om tre envist briljanta kvinnor på en oförutsägbar resa mot att hitta sig själva och varandra».

darkcar1ljus.jpg

Bahar Pars, Zhala Rifat, Nadja Rosenberg och Susan Taslimi spelar i filmen. Siri Hjorton Wagner producerar, nyligen guldbaggebelönade Lisabi Fridell (på bilden nedan) fotograferar precis som i regissörens tidigare filmer. 

IMG_4521.JPG

POV når Lovisa Sirén mitt under hektisk förproduktion, upptagen med castingarbete och platsrekning i Belgien.

Grattis till Anna-priset, hur känns det att ta emot ett pris för kvinnors rättigheter?

«Tack! Jag är jätteglad. Att det är ett pris för kvinnors rättigheter känns extra ärofyllt. Kvinnors rättigheter tar vi för givet och det är viktigt att bli påmind om att kvinnokonventionen finns och fortfarande behövs.»

Du har varit nominerad till två guldbaggar för bästa kortfilm, vunnit Startsladden i Göteborg för Pussy have the power, gjort novellfilmen Baby för Moving Sweden. Hur länge har du haft siktet inställt på långfilm?

«Jag har alltid velat göra långfilm, fast det kändes helt omöjligt i början. Så jag började med kortfilm. Det är något helt annat storymässigt, men det var så jag lärde mig regissera film.»

Hur föddes idén till «Sagres»?

«Under inspelningen av Baby så fick jag tanken att någon gång i framtiden göra en film med Bahar Pars, som spelar huvudrollen i Baby, och Zhala Rifat som har en mindre roll i filmen, som systrar. Senare så tänkte jag att filmen skulle bli en roadmovie genom Europa. Idén gjorde mig nyfiken, känslan av att vad som helst kan hända. Friheten i det ville jag fördjupa mig i.»

Att genomlysa situationsbaserade maktstrukturer om könsroller och jämställdhet har varit något av ditt kännemärke i kortfilmerna, hur mycket kommer vi få se av det i långfilmen?

«Det är väldigt spännande med maktstrukturer men i den här filmen blir det inte som i kortfilmerna. Nu handlar det mer om maktstrukturer inom familjen. Det situationsbaserade passar bättre för kortfilm.»

Vad betyder platsen Sagres för filmen, denna världens ände i Portugal mellan dramatiska klippor och stränder (för övrigt inte så långt ifrån semesterorten Faro, som blev namnet på en svensk film 2013)?

«Det är en så mäktig känsla att stå där vid havet. Mer kan jag inte säga utan att spoila. Men den färdiga filmen kommer inte heta "Sagres". Folk vet inte vad det betyder.»

Är det för svårt, tar det för lång tid, att långfilmsdebutera inom svensk film i dag?

«Jag önskar att det hade gått snabbare för mig. Men så hade vi plötsligt tur med att en filmkonsulent gillade min film, bollen började rulla och fler hakade på. Och så fick vi till slut ihop det. Jag ser talanger som inte blir tillräckligt stöttade. Det är synd, jag tror vi missar massor av bra kvalitetsfilm som är sprungen ur någons hjärta. I stället satsas det på sånt som säljer men är utan kvalitet, då kan det däremot gå för snabbt, och det blir ju bara kortsiktigt.»

Vad inspireras du av i ditt filmskapande, generellt och specifikt med «Sagres»?

«Av mina vänner och de människor jag har omkring mig. Vår knäppa samtid och alla konstigheter vi håller på med för att anpassa oss. Mänskligt beteende. Våra svagheter och hur vi vill bli älskade. Med "Sagres" specifikt inspireras jag av familjerelationer och förhållandet mellan kontroll och frihet.»

Inspelningen pågår april-juni i år i flera europeiska länder, hur stor är budgeten?

«19,5 miljoner.»

Vilken blir den största utmaningen?

«Att hinna filma alla bilscener.»

Vad är viktigast att uppnå med filmen, stor publik hemma eller premiär på en större festival?

«Jag hoppas filmen kommer med på en viktig festival. Men också så klart att den ses av många på bio, både i Sverige och utomlands. Det borde införas en sån filmklubb som de har i Danmark och där biobiljetterna blir billigare, så att fler går och ser svensk film på bio.»

Av Jon Asp 27 feb. 2020