Welket Bungué ur den nya versionen av «Berlin Alexanderplatz» © Wolfgang Ennenbach/2019 Sommerhaus/eOne Germany

Svensk doldis i Fassbinders fotspår

Tillsammans med regissören Burhan Qurbani har Leif Alexis, svensk producent verksam i Tyskland, gjort en av årets mest omtalade filmer på Berlin filmfestival. Titel: «Berlin Alexanderplatz». Huvudperson: Franz Biberkopf uppdaterad som Francis från Guinea-Bissau, olaglig flyktning i dagens tyska huvudstad.



För tio år sedan tävlade Shahada sensationellt i Berlin. Regissör var debutanten Burhan Qurbani och producent svenske Leif Alexis. Shahada var deras examensprojekt från filmakademin Baden-Württemberg, där de möttes 2005.

2020 är de två filmarna tillbaka i Berlins officiella tävling, fast denna gång under än mer uppseendeväckande omständigheter. 70-årsjubileum för festivalen, ny ledning och inte minst för att deras utvalda film heter Berlin Alexanderplatz, efter den roman av Alfred Döblin som blev film redan 1931 och ett halvsekel senare odödlig tv-serie i Rainer Werner Fassbinders regi. Att damma av och ta berättelsen om Franz Biberkopf till våra dagar i en film över tre timmar känns lite som att svära i kyrkan.

POV träffade Leif Alexis i Berlin några dagar före filmens premiär.

leif_twx (kopia).jpg

Hur hanterar ni de stora förväntningarna på filmen?

«För oss är det en sådan enorm ära att igen bli inbjudna till tävlingssektionen här i Berlin, och framför allt i år som första året med den nya ledningen. Vi hoppas att buzzet med filmen fortsätter och att vi får den uppmärksamheten som behövs för en bra biostart den 16 april.»

Varför behöver världen ännu en adaption av Berlin Alexanderplatz?

«Det som skiljer vårt projekt från Fassbinders serie och den första Berlin Alexanderplatz-filmen är att vi har gjort en modern interpretation och förlagt handlingen till Berlin här och nu. Jag skulle inte heller kalla det adaption utan vi har inspirerats av romanen. När Burhan presenterade idén att berätta Franz Biberkopf som olaglig flykting i Berlin var jag såld direkt. Francis kommer illegalt till Berlin och försöker leva som en god människa. Men som illegal afrikansk flykting har han noll möjligheter att bygga upp något för sig och glider därför hela tiden in på en kriminell bana. Egentligen är det en modern tolkning av romanen, berättad som en klassisk gangsterhistoria med ett tema som tyvärr är aktuellare än någonsin.»

Det ofrånkomliga Fassbinder-arvet, har det hämmat eller bara inspirerat er?

«Fassbinders arv har alltid varit en del av projektet, något som vi fått lära sig att hantera. Redan under finansieringen, till exempel när vi var i Cannes på jakt efter samproducenter, pratades det mycket om Fassbinder. Hans serie efter romanen är extremt bekant i Frankrike, vilket väckte ett stort intresse för vårt projekt. Men vårt projekt startade med romanen och vi har inte Fassbinders serie som förebild, så vi har alltid försökt frigöra oss från denna referens.»

Projektet påbörjades redan 2013, berätta i korta drag hur resan varit, från rättigheter till inspelning?

«Det är en lång historia. Naturligtvis ville vi inte gå in allt för djupt i processen innan vi fått en trygghet i att säkra rättigheterna. Det tog lite tid att få förtroende för vårt projekt då det vi planerade var ganska radikalt. Efter det hade vi en rätt lång utvecklingstid. Det var en komplex uppgift att med Döblins stora roman som förebild hitta rätt väg att berätta vår historia och få med rätt element. Tidigt stod det också klart att vi inte skulle kunna finansiera filmen helt och hållet i Tyskland. I holländska Lemmingfilm hittade vi till slut en perfekt partner och med deras hjälp kunde vi finansiera de sista tio procenten av budgeten. Inspelningen skedde i olika delar av Tyskland och avslutningsvis i Sydafrika. Det var en fantastisk tid, väldigt intensiv, och redan då kände vi att det uppstod något väldigt speciellt. Det var en känsla som alla på inspelningen hade.»

202012396_1.jpg

Du har bott i Tyskland i snart två decennier, har denna exil varit en bra filmskola för dig?

«Jag utbildade mig till producent i landet och har jobbat här så länge nu att jag etablerat mig bra på den tyska filmscenen. För tillfället söker jag mig även mer mot Sverige och skandinaviska samarbeten. Jag har haft turen att få uppleva mycket både inom och utanför filmbranschen som har inspirerat mig mycket i mitt jobb.»

Var i Sverige är du uppvuxen och hur och när uppstod filmintresset?

«Jag är uppvuxen i Kristinehamn i Värmland. Filmintresset har funnits där sedan unga år och mina första steg i sökandet efter vart jag skulle landa var inom skådespeleriet. Som tur var upptäckte jag tidigt att det fanns väldigt många andra som har betydligt mer talang än jag …»

Beskriv ditt samarbete med Burhan Qurbani, ni möttes redan på filmskolan och har gjort flera filmer tillsammans.

«Vi hittade varandra tidigt under utbildningen. Burhan sökte en producent för en kortfilm. Där började en lång vänskap och ett samarbete som gick vidare med Shahada, vår första långfilm och sedan dess har vi gjort alla våra filmer tillsammans. I år firar vi med Berlinale också ett eget jubileum, eftersom Shahada var med i tävlingssektionen här i Berlin för precis tio år sen.»

Du skriver även manus och söker dig alltså även mot Sverige. Vad är det för berättelse och vad har du för erfarenheter av svensk filmbransch?

«Jag har tillsammans med min kollega Henrik Lilliér skrivit en thrillerserie för ungdomar. Den heter De utvalda och går nu att se på SVT Play, och även i Norge, Danmark och Finland. Nu skriver vi på nästa projekt, en biofilm som jag inte kan prata om än. Den svenska filmscenen är väldigt spännande och mitt mål är att kombinera mina två världar och driva projekt där jag även kan knyta kreativ talang från både Sverige och Tyskland till gemensamma samarbeten. Den största skillnaden på Sverige och Tyskland ser jag i storleken på marknaden. I Tyskland är konkurrensen i finansieringen av ett projekt minst lika hård som i Sverige, men när man skapat ett bra projekt finns här åtta gånger så många människor som man kan nå ut till.»

Har du även nya projekt på gång med Burhan Qurbani efter Berlin Alexanderplatz?

«Ja, parallellt arbetar vi på ett par olika projekt i samma konstellation och är väldigt tacksamma för den support vi får som möjliggör det för oss att fortsätta det gemensamma arbetet.»

Av Jon Asp 27 feb. 2020