Ur Fabio Libertis och Carl Olssons kortfilm «Don't, kiss .mov» © Norrdans

Filmfest Sundsvall växlar upp

Världspremiärer, internationell kortfilmstävling, prestigefulla nya och gamla svenska titlar.

Mångsidige filmarbetaren Andreas Fock om en festival och en filmregion som växer.



Filmfest Sundsvall arrangeras för tredje året, beskriv festivalen?

«Syftet är att ge filmkulturen i Norrland och Västernorrland en injektion och att bli en hub för norrländsk filmbransch. Samtidigt som vi vill tillföra något på en nationell nivå, bland annat genom att hitta en ambitiös programmering både när det kommer till internationell kortfilm och långfilm. Vi testar oss fram år för år. Vi har nu utökat vår internationella kortfilmstävlan parallellt med att vi successivt prövar oss fram kring vilka internationella långfilmer vi visar och inom vilken ram. En annan förändring är att vi låter musiken ta mer och mer plats, både genom konserter och genom filmerna, vilket är en medveten riktning. Vi inspireras nog mer av evenemang som SXSW i Austin än av röda mattor och klassiskt premiärmingel. Vi har också introducerat vårt talangprogram Norrland brinner för norrländska regissörer i början av karriären. Rent geografiskt i Sundsvall har vi ändrat strategi från att försöka sprida ut oss i hela stan till att i stället kraftsamla på en yta – Quality/Filmstaden.»

Vad är du mest nöjd med hittills under festivalens korta historia?

«Det är klart att det var kul när vi fick en sådan flygande start för två år sedan och var en av de första festivalerna som visade Isabella Eklöfs omdiskuterade Holiday som vann vår nordiska tävlan. Öppningen med Frida Hyvönen-konsert och Sophia Böschs tysk-svenska halvtimmesfilm  förra året var otroligt fin. Och i år är jag kanske lite extra nöjd med de fyra internationella kortfilmsprogrammen samt ett internationellt musikvideoprogram. Det ligger mycket kärlek och research därbakom. Och att SVT i år går in med ett inköpspris är roligt. Men generellt och ej att förglömma: jag är väldigt glad över att vi har hittat en habil struktur så pass snabbt, bland annat genom ett fruktbart samarbete med filmregionerna i norr som är aktiva parter både i talangprogrammet Norrland brinner samt i vår tävlingssektion Norrland Shorts.

Andreas+Fock+2+foto+Jan-Åke+Eriksson.jpg

Man får en känsla att Film Västernorrland vill vara en filmregion att räkna med. Mer exakt, vad är er ambition och beskriv din roll i det?

«Absolut, det finns en ambitionsnivå hos Film Västernorrland och en vilja att åstadkomma saker. Bara en sådan sak att de köpte min galna idé om att addera en internationell filmfestival med 130 filmer till en fullt fungerande niotillfemmiljö … Men det finns inte minst ett mångårigt arbete för att få till en filmfond där man nu börjar ana resultat. Det har skett en semantisk förändring där beslutsfattare nu har börjat prata om ”när” och inte ”om”. Jag är imponerad av hur man från Film Västernorrlands sida har stretat på och lyckats hålla frågan levande genom olika omtag. För egen del har festivalen snabbt vuxit till en nivå där det är just det jag hinner med, dessutom kombinerar jag det just nu med Konstnärsnämndenuppdrag.»

Hur upplever du bioutbudet i Sundsvall och Västernorrland?

«Det är väl delvis där vi har en funktion att fylla. Faktum är att det inte finns en enda komplementsbiograf i hela regionen. Det finns dock en del större filmstudior på sina håll, men i Sundsvall finns ingen alls trots att man under en period hade Sveriges största filmstudio. Och det finns just nu inget Doc Lounge, vilket fanns tidigare. Med andra ord så finns det en del att göra. Men framtiden blir spännande nu när Folkets hus och parker till sommaren tar över biografdriften efter Filmstaden i Sundsvall. Och det spekuleras i om Filmstaden kommer att dyka upp i annan del av stan.» 

ShopADisaOstrand.jpg

På årets festival blir det världspremiär för Jesper Klevenås långfilmsdebut Shop, till stora delar inspelad i Sundsvall. Hur viktigt är det med närproducerad film i en filmvärld som blir alltmer global?

«Det är roliga med att göra festival är ju att luckra upp onödiga gränsdragningar och sätta saker i olika kontexter snarare än att uppställningen blir för stel. Shop känns given i vår nordiska tävlan på grund av filmens kvaliteter och en regissör med ett gediget track record. Och Norrdans-producerade kortfilmen Don't, kiss .mov skäms inte för sig i vår internationella kortfilmstävlan och den regionalt producerade långfilmen The huntress – Rune of the dead sitter som en smäck i vårt matiga fredag den 13:e-program. Det ger ett motiverat internationellt ljus till regionala produktioner snarare än att per default placera dessa i sidoprogram för regionalt inspelad film eller dylikt, vilket vore oschysst. Såhär blir det mer rättvist, och förhoppningsvis mer inspirerande för publik och aspirerande filmskapare.»

Uje_bild 5_O1A2098_SpringUjeSpring_Photo Johan Paulin.jpg

Några andra filmer som du är särskilt glad över att erbjuda publiken i år?

«Det är klart att det blir en pangstart med Spring Uje spring – för en filmfestival är det en ovärderlig typ av film i och med att den, förutom att vara bra, agerar brygga mellan en mer nischad publik och en bredare. I övrigt vill jag slå ett slag för brasilianska Bacurau och amerikanska Knives and skin. Och att premiärvisa en nydigitaliserad version av Bo Widerbergs Ådalen 31 med fotograferna Jörgen Persson och Roffe Lindström på plats blir så klart häftigt. Filmen är ju inspelad i trakten och vi får hit ett par personer från teamet. Kan bli en fin minneskväll och jag hoppas på ett par kära återseenden. Och, ingen film förvisso, men ändå: vi uppmärksammar att Youtube fyller 15 både genom seminarium med regissörer samt inte minst med ett Youtube-battle på fredagkvällen i barmiljö då jag hoppas på ett riktigt videokaos.»

Du har en bred bakgrund inom filmen, på utlandsavdelningen på Filminstitutet, även mångårig konsulent, liksom författare till en intervjubok om Ingmar Bergman, och nu alltså festivalansvarig. Hur föreställer du dig framtiden?

«Jag minns en före detta mellanchef på Filminstitutet som efter ett par år på hopplös chefsposition slutade med förklaringen: ”Jag saknade doften av sågspån.” Jag kan relatera mycket till det, och vill vara nära en produktionsmotor just nu. Om det så är en festivalproduktion, filmproduktion eller bokproduktion.

Din senaste stora filmupplevelse?

«En av de finaste på sistone var Monia Chokris Jag och min bror som jag fastnade för en planlös dag på Stockholm filmfestival i höstas. Den största på kortfilmssidan var nog en Mike Hoolboom-retrospektiv på festivalen i Winterthur.»

Av Jon Asp 12 mars 2020