Ur Jan Troells «Här har du ditt liv» (1966) © AB Svensk Filmindustri

Bästa och sämsta filmatiseringarna

I april är det premiär för «Pool», den allra första av Per Hagmans romaner att bli film. Senare i år det dags för «Utvandrarna», Vilhelm Mobergs verk som redan blivit föremål för en av de mest älskade svenska filmerna. Bara för att nämna två av årets titlar som del av en oupphörlig adaptionsiver har format och formar filmsverige.

POV bad några av landets tongivande litteratörer att ange den bästa svenska filmatiseringen, vilken som inte borde ha gjorts och vilken bok som borde stå på tur.



1. Den bästa filmatiseringen baserad på en svensk roman?

2. En svensk filmatisering som inte borde ha gjorts?

3. Och framför allt: vilken svensk roman skulle du vilja se som film?

Gunnar Bolin:

1. Vill man framstå som en sann cineast så bör man väl svara Körkarlen. Och vill man framstå som en än mer egensinnig cineast så lägger man till: Arne Mattssons version förstås! Men är man en mer vanlig filmvän så blir svaret Utvandrarna/Nybyggarna tätt följd av Mannen på taket (Den vedervärdige mannen från Säffle).   

2. Alla där det inte är regissören som tjatat sig till att få göra just detta drömprojekt. Dvs. alla. Möjligen Aniara undantaget. 

3. Krilon-trilogin. Fan vad dåligt det kan bli! Och fan vad bra det skulle kunna bli med en lagom respektlös och smart regissör och manusförfattare. 


Johan Hilton:

1. Måste dessvärre vara tråkig och svara Körkarlen från 1921. 

2. Lust från 1994, baserad på Bruno Lundgrens roman med samma namn, ligger nära till hands. 

3. Henrik Bromanders fantastiska serieroman Smålands mörker från 2012 formligen tigger om att bli film.


Rebecka Kärde:

1. Rimligen Körkarlen. Man kan i och för sig fråga sig vad en bra filmatisering är. En som är anmärkningsvärt mycket bättre än boken den är baserad på? Eller som gör något radikalt annorlunda? Mai Zetterlings Älskande par, en ganska fri tolkning av Agnes von Krusenstjernas romansvit Fröknarna von Pahlen, är ett bra exempel på det senare. Jag är också förtjust i hennes minimalistiska Doktor Glas.

2. De flesta, höll jag på att säga. Men det är (kanske?) att ta i. På rak arm hade jag svårt för Mikael Marcimains Gentlemen-filmatisering.

3. Drottningens juvelsmycke, om Giorgios Lanthimos regisserar. Eller, mer sannolikt, P.O. Enquists Legionärerna – en påkostad, evighetslång SVT-produktion!


Madelaine Levy:

1-2. Pass.

3. Jag har ofta tänkt på att jag skulle vilja se Lina Wolffs De polyglotta älskarna som film, skulle bli weird and wonderful, tror jag.


Marie Lundström:

1. Spontant: Här har du ditt liv. Långfilmsdebuten av Jan Troell, baserad på Eyvind Johnsons romansvit Romanen om Olof. Jag såg filmen och kastade mig över den litterära förlagan. Filmen förstörde inte böckerna. Störde dem inte heller. Ovanligt nog.

2. Ormens väg på hälleberget. Punkt.

3. Ingen. Varför försöka sno kraften från ett fulländat litterärt verk? Det slutar ofta både på scenen och på duken med ett misslyckat dränage. Vad är det för fel med att skriva direkt för filmen och använda filmkonstens oöversättliga rikedom och säregna språk?

Carl-Johan Malmberg:

1. Jan Troells Här har du ditt liv. En film som skapar något filmiskt av något litterärt. Ovanligt, också internationellt.

2. För egen del gillar jag inte att brännmärka filmer men kommer faktiskt inte på någon där jag skulle kunna göra det.

3. Inte där heller har jag någon önskan. De bra romanfilmatiseringarna – jag skrev om det i min bok M där jag citerade Truffaut – är ju filmad läsning: dvs. de lägger något till en litterär text, något för mediet unikt. Att det kan ske ser man först när det är gjort. Annars tycker jag romaner bör få vara romaner och filmer filmer …


Kristian Petri:

1. Körkarlen av Victor Sjöström. Lite mer samtida: Låt den rätte komma in av Tomas Alfredson.

2. 1995 skulle min faster gå på bio och se min första långfilm Sommaren, men hamnade i stället på Petri tårar av Eric Hörtnagel. Hon var besviken. Med tanke på titeln kunde man kanske tro att jag var inblandad i filmen. Men det var jag inte.

3. Två romaner som jag absolut vill göra till film: Jägarna på Karinhall av Carl-Henning Wijkmark och Hanteringen av odöda av John Ajvide Lindqvist.

Linda Skugge:

1. Tvivelsutan Mannen på taket. Stockholmsmiljöerna! Sven Wollter, Thomas Hellberg och en fantastisk Carl-Gustaf Lindstedt. Helikopterkraschen på Odenplan. «Har du licens på den där?» Ej publicerbart: Inte minst för Sven Wollters kuk (eller snopp kanske jag säger då, den är ej erigerad) och Eva Remaeus könshår (älskade henne!). Bubblare: Bröderna Lejonhjärta. Den är så fin!

2. Jag kommer inte ens på någon dålig film baserad på en bok. Jag är dålig på att kolla på svenska filmer.

3. Jag blev väldigt tagen av Marianne Fredrikssons Den som vandrar om natten.

Helena Öberg Carlsson:

1. Svinalängorna av Susanna Alakoski var en bok som nockade mig helt när den kom, det var som att slungas tillbaka i tiden, jag kände igen de där ungarna, några av dem kunde lika gärna ha gått i min klass och jag minns hur det var att höra deras föräldrar sitta på balkongerna och gorma på finska. Jag har bara sett filmen en gång men den slog rot i mig, de fula hyreshusen och den lite skitiga scenografin, den pinsamt fula baddräkten och skådespelare som jag minns som människor när jag tänker tillbaka på filmen. 

2. Jag är en läsare. Ormens väg på hälleberget av Torgny Lindgren är en bok som bärs fram av språket. Om filmen minns jag bara en sak, att Pernilla Wahlgren spelade den unga fattiga flickan. På den tiden var hon inte mamma till en samling instainfluensers utan en före detta barnstjärna som sjöng om Picadilly Circus i Melodifestivalen. Det blev kortslutning i mitt huvud. Det kanske var en bra film, men för mig blev det en gubbsjuk maskerad.

3. Här kan jag inte låta bli att tala i egen sak: min senaste bok, bildromanen Kattvinden, som redan nu innehåller ett hundratal filmiska sekvenser, tack var Kristin Lidströms berättande bilder, skulle jag gärna se som film.

Av Gunnar Bolin, Johan Hilton, Rebecka Kärde, Madelaine Levy, Marie Lundström, Carl-Johan Malmberg, Kristian Petri, Linda Skugge, Helena Öberg Carlsson 1 apr. 2020