Ur «Unorthodox» © Netflix

Nej, Unorthodox är ingen Peter Pan-fantasi

Dokumentärfilmaren Zara Arreheds långfilmsprojekt «Unchained» belyser barnäktenskap inom samma chassidiska miljö som skildras i «Unorthodox». Hon ser en svensk kritikdebatt som helt missar målet.



«Uppenbart påhittat, utan verklighetsförankring», «politiskt tveksam» och «kalkonstämplade tokerier». Den populära Netflix-serien Unorthodox har ifrågasatts, inte minst på Expressens kultursida, för sin skildring av judiskt liv. Hanna Nordenhök skriver om «symbolladdade bilder och scener som i bästa fall kan kallas aningslösa, i sämsta dubiösa». Joel Halldorf vänder sig mot «en hysteri som närmar sig den kring ett annat irrelevant samtidsdrama, Margaret Atwoods The handmaid’s tale» och Dan Korn ser en tv-serie som «hade varit mer trovärdig om den var en pastisch på Indiana Jones, Tarzan eller Peter Pan».

Men genom att nagelfara fiktionen efter osanningar flyttar kritikerna fokus från en viktig berättelse om hur kvinnors kroppar, liv och frihet kontrolleras och kuvas, oavsett kultur och religion. Det menar den svenska dokumentärfilmaren Zara Arrehed som i sin kommande långfilm Unchained porträtterar aktivisten Fraidy Reiss, vars flykt från ett arrangerat chassidiskt äktenskap bär ett tydligt släktskap med Esther Shapiros i Unorthodox.

«Fraidy blev fri från en förtryckande make vid 32 års ålder efter att ha levt helt isolerad från omvärlden i ett chassidiskt samfund i Brooklyn. Innan dess hade hon aldrig burit ett par byxor och visste inte vilka The Beatles var. När hon gick ut offentligt med sin egen berättelse förstod hon hur många kvinnor som delade hennes erfarenheter, kvinnor som hörde av sig till Fraidy för att få hjälp, och många av dem var barn. I dag arbetar hennes organisation Unchained at Last med att hjälpa andra att undkomma samma öde.»

Unchained Fraidys Bröllop_private archive.jpg

För att bättre illustrera mekanismerna som håller ihop en så sluten gemenskap, som ett starkt kitt mot omvärlden, hade Unorthodox mått bra av en mindre skissartad skildring av den chassidiska gemenskapen, säger Arrehed. De aspekterna menar hon finns i Deborah Feldmans självbiografiska roman som ligger till grund för serien. Men trots förenklingarna hyllar hon berättelsen om kvinnlig frigörelse från gemenskapens makt.

«Genom Estys handlingar visar serien hur det är att vara fast i ett system som kontrollerar och fattar beslut åt en. Den visar kvinnans roll som i en värld där mannen har en annan frihet, vilket jag också tänker var serieskaparnas intentioner. Unorthodox förmedlar bilder som många kan ta till sig, och som vi faktiskt behöver prata om i dag. Min invändning handlar snarare om att jag nog hade väntat mig en hårdare skildring, eftersom många vittnar om att verkligheten kan se betydligt värre ut. Fraidys öde fick håret att resa sig i nacken på mig.

Det finns givetvis olika samfund av chassider, olika rabbiner har olika följare. Vissa är väldigt liberala och mer assimilerade till den amerikanska kulturen. Men sen finns det samfund som det Fraidy växte upp i där man lever fullständigt isolerade från omvärlden. Där kvinnor inte tillåts ha ögonkontakt med män, ha ett eget bankkonto eller läsa böcker. När hon gifte sig fick hon skriva på ett kontrakt om att hon aldrig skulle ta körkort eller utbilda sig.»

unorthdox.jpg

«Att tillskriva en dramaserie samma sanningsansvar som en dokumentär är inte helt rättvist. Men om man gör det får man åtminstone ha kött på benen. I mina ögon framstår det rituella reningsbadet, Mikvah, i serien mer som ett spa-bad än ett religiöst maktmedel. Som ung flicka i Fraidys samfund blir man strikt inspekterad från topp till tå innan man tvingas tvätta sig i ett bad av smutsigt regnvatten och klorin som andra kvinnor har badat i före en själv. Sen måste man åka raka vägen hem för att ha sex med sin man. Mikvah infaller samtidigt som kvinnans ägglossning, så på så vis är det en strikt kontrollerad fortplantningsritual som bidrar till ett väldigt högt barnafödande inom de chassidiska samfunden.»

På frågan om hur Fraidy Reiss själv ser på den omtvistade sanningshalten i Unorthodox svarar Zara snabbt att hon blivit provocerad av hur serien förringar de trauman som bärs som livslånga ärr hos flickorna vars familj har vänt dem ryggen. Hon menar att serieskaparna missar de enorma avstånden till de sociala koderna i världen utanför, hur Estys snabba frigörelseprocess i Berlin framstår som en promenad i parken i jämförelse med verkligheten.

«Utåt sett är Fraidy själv en self-made superkvinna, som använder sitt eget trauma för att hjälpa andra, håller TED-talks och träffar politiker för att driva igenom en lag som förbjuder barnäktenskap i USA. Men jag märker hur verkligheten där bakom inte är fullt så enkel som den ger sken av. Såren har aldrig riktigt fått läka. Om ens familj dödförklarar en så lever man kvar med förlusten. Uppförsbacken för att komma in i samhället utanför är enorm. Men framför allt är det ju ett djupt trauma att inte kunna ha kontakt med de som har betytt allra mest för en. Den delen tänker man inte så ofta på i de här berättelserna. Vad det kostar att söka sin frihet.»

NEW JERSEY ASSEMBLEY_foto Vera Sjunnesson.jpg

Efter att på nära håll ha fått egna erfarenheter av tvångsäktenskap i tonåren förbryllades Zara av samhällets undfallenhet inför frågan.

«Jag har känt tre flickor som blev bortgifta i Sverige. En var 18, men gifte sig på sin 18-årsdag som Jehovas vittne och försvann helt från vår umgängeskrets efter det. En var rom och giftes bort vid 15-16 års ålder. En var från Libanon och togs efter högstadiet tillbaka dit för att giftas bort med sin egen kusin. Vi försökte prata med vår lärare om flickan från Libanon som själv var orolig för att bli bortgift, men vi fick ingen hjälp alls. Jag tror att vi här i Sverige är så oerhört bekväma med att vi har det så bra, så vi ser inte dessa parallellsamhällen där flickor råkar illa ut.

Genom att följa amerikanska kvinnor som befinner sig i olika faser av att ta sig ur arrangerade äktenskap hoppas jag att min dokumentär kan illustrera att det här inte handlar om en isolerad händelse. Arrangerade äktenskap förekommer inom alla socioekonomiska, etniska och religiösa grupper. Vi vill visa hur mycket de här kvinnorna hamnar i kläm och fastnar i en situation som liknar ett destruktivt beroende.»

OFFICE_foto_Zara Arrehed.jpg

I sin artikel på Expressen Kultur «Därför är kärleken till Unorthodox ett problem», ifrågasätter Joel Halldorf behovet av «den uttjatade historien om en ung person som förtrycks av en sekt men bryter sig loss och blir en modern, frigjord människa». Dan Korn följde sen upp kritiken med sin text «Chassider förbereds för ett skönt sexualliv», där seriens alla «tokerier» ifrågasattes för att, i hans ögon, sakna all trovärdighet vilket ger serien en kalkonstämpel. Zara Arrehed beklagar sig över att debatten kring Netflix-serien i så hög grad har styrt narrativet bort från den centrala berättelsen.

«Både Halldorfs och Korns kritik mot Unorthodox missar målet totalt. Det är sorgligt och ytterligare en nyttig påminnelse om varför sådana här filmer och serier behövs. När man försöker peka på vilka detaljer som inte alltid stämmer med verkligheten har man redan sett förbi målet. Man förflyttar fokus från de viktiga frågorna som serien belyser och angriper något annat tills kärnfrågan urvattnas.

Så allra helst hade jag inte velat besvara dem, för det förskjuter bara debatten och bortser från kärnfrågan.

Som jag ser det så är poängen med serien att skildra kvinnans liv och lott. Hennes restriktioner inom ett fundamentalistiskt religiöst sammanhang. Jag ser det inte som att Unorthodox handlar om just chassidism, utan om de bakomliggande mekanismer som förtrycker och kuvar kvinnor i religionens namn. Det gäller alla religioner.»

unorthdox2.jpg

«Ytterst är Unorthodox, likt The handmaid's tale som ofta dras in i debatten, en viktig tolkning av den patriarkala maktens behov att kontrollera kvinnors liv och kroppar, vilket ställs i kontrast till kvinnors behov av frihet. Den avgörande konflikten i de här två verken, som jag ser det, utspelar sig i relationen mellan sexualitet, ägande och makt. Det är där som förtrycken uppstår.

Det är synd när debatten förskjuts. Man kan tydligen mena att Unorthodox är helt irrelevant. Men det räcker att lyfta blicken lite. I Polen försöker regeringen just nu förbjuda abort och det har upprättats HBTQ-fria zoner. I Ungern förbjuds könskorrigering. I USA är barnäktenskap lagligt i 48 delstater. 85% av de som gifts bort i arrangerade äktenskap är flickor som gifts bort med vuxna män. Mellan 2000 och 2010 har omkring 250 000 barn gifts bort i USA, vissa så unga som 12 år. Även i USA är aborträtten hotad i flera delstater efter att Trump har tillträtt som president.

Det hade varit skönt om det bara var en Peter Pan-fantasi.»

Av Jakob Åsell 14 maj 2020