Nino Castelnuovo och Catherine Deneuve ur Jacques Demys «Paraplyerna i Cherbourg» © NonStop Entertainment

Netflix – nya public service?

«Är det självaste Netflix, med snart 200 miljoner abonnenter världen över, som ska axla rollen som det nya public service i framtiden?»

Fransk klassikersatsning indikerar att streamingjätten värderar filmen högre än vad många andra gör.



Filmvärlden blir allt mer upp- och nedvända världen. Traditionella institutioner tacklar av, sviker sitt uppdrag i ängslan över att hitta publik; nya aktörer tar vid.

Efter att nyligen ha producerat Scorseses The Irishman och Baumbachs Marriage story, distribuerat Cuaróns Roma och bröderna Safdies Uncut gems, varit först att visa flera prestigefulla festivalvinnare från Sundance till Cannes, för första gången gjort hela Ghibli-studions katalog digitalt tillgänglig, är det dags för världens största filmplattform att ta sig an den filmhistoria man tidigare visat sig sval för.

Vi talar förstås om Netflix.

Häromveckan blev det känt att dess franska tjänst säkrat visningsrätten till en uppsjö filmklassiker. Från Chaplin till Lynch, från Kieslowski till Kusturica, både Resnais och Demy, såväl några Haneke som ett par Dolan. Och därtill, som en präktig fjäder i hatten, inte mindre än tolv filmer av nationalhelgonet François Truffaut (varav det tidiga mästerverket Den lena huden, på bilden nedan). Liknande satsningar är sedan tänkt att kommer fler abonnenter världen över till del. Samtidigt kritiseras den statliga franska televisionen, till exempel i Le Monde (25/4) av många namnkunniga filmprofiler, för att försumma det filmhistoriska uppdraget.

que-faut-il-retenir-de-la-peau-douce-de-truffaut,M174130.jpg

I Sverige kan man utan svårighet konstatera att institutionerna svikit sedan länge. På ett par decennier har landets cinemateksvisningar minskat med flera hundra procent. Och det var länge sedan SVT gjorde anspråk på att vara en filmens folkbildare.

Frågan att ställa sig framöver: är det självaste Netflix, med snart 200 miljoner abonnenter världen över, som ska axla rollen som det nya public service i framtiden, som underhållare och filmens folkbildare i ett? 

Netflix – som i nåt för alla. 

Ett har företaget i alla fall insett, mer än vikten av varumärkesbyggande: att när kunderna tröttnat på ändlösa serier (över flera säsonger) i stället satsa på rimligt inramade miniserier och på direktpremiärer av egna och andras prestigefilmer. Samt alltså nu även filmer med högt filmhistoriskt värde.

Denna kvalitetssatsning borde få flera att fatta posto för filmens framtid, annars kan likriktningen snart vara total.

Av Jon Asp 14 maj 2020