Erika Berg med sitt vlogg-alias Erika Ception

Osminkad vloggvardag

«Men ju fler inspelningsdagar vi hade och ju fler vloggar jag klippte insåg jag att min kritiska ingång började sina. [...] Var det största intresset att belysa den skeva influencervärlden eller låg intresset i att göra mina vänner till aktörer och undersöka humor genom lekfull regi?»

Filmstudenten Erika Berg om sitt osminkade online-alias Erika Ception.



Våren 2018 gick jag mitt första år på Valands kandidatprogram i film. En kväll var jag på fest med mina vänner. Jag hade med mig en liten och värdelös kamera, en kamera som enbart kunde fånga suddiga och oskarpa bilder. Under kvällen blev jag redlöst full och minns knappt var jag varit eller vad jag gjort. Men tack vare kameran kunde jag, i efterhand, få se små nedslag från kvällen. Jag pratar med människor i toalettkön, shottar med en bekant och intervjuar en främling. Dagen efter vaknar jag bakfull och med en klump i magen. Full av bakfylleångest ber jag en vän titta igenom materialet för att se om jag hade begått något brott. Det hade jag inte.

Anledningen till att kameran var med mig var att jag, utanför mitt skolarbete, ville testa att vlogga. Vid den tiden följde jag många influencers, Therese Lindgren, Bianca Ingrosso, Ida Warg, Linn Ahlborg, med flera. Min uppfattning av deras vardagsskildringar var att de till stor del var slipade och förskönade. För att attrahera företag till att sponsra dem, för att locka till sig en stor publik och för att uppmana till konsumtion. Många av deras videor handlade om konsumtion, både deras egna och att de uppmanade mig, som tittare, att göra detsamma. De var blonda eller åtminstone normativt snygga och smala och de hade ett gemensamt mål om att leva sitt egna liv fullt ut.

När jag, den där festkvällen, filmade min vardag såg den annorlunda ut. Den var inte slipad, den var smutsig, körig och en smula kaotisk.

POV_tvätt.jpg

Ett år senare, våren 2019

Jag började ta mitt intresse på allvar. Hittills hade jag tramsat runt och gjort korta satiriska och parodiska vloggar där jag lekte med formatet vlogg i kontrast till influencers vloggar.

Jag bestämde mig för att göra en vlogg-serie som examensarbete. Serien skulle heta Erika Ception. En hint till det internetrelaterade begreppet Ception som betyder ungefär att det finns många lager av något. En dröm i en dröm i en dröm.

Främst ville jag att den skulle bli kritisk mot den glossiga vardagen en influencer visade upp. Jag ville undersöka formatet vlogg och plattformen Youtube genom att vara en aktiv skapare av videor. Att projektet skulle bli en vlogg och inte en film om en vlogg. Därför valde jag även att göra projektet med mina vänner, Lisa Forslund, Ylva Howard, Nadia Maghder och Erik Solin. Personer jag redan hade filmat och som var införstådda med vad det var jag ville undersöka. Även de kom in i projektet med en kritisk blick på den värld influencers befann sig i. Just då upplevde jag även att vår vardag bestod av fylla, ångest och att den flöt på utan att målet var framtiden. Målet var att försöka må bra i stunden.

2. Ylva, Lisa och Erik mår bra för stunden.png

Sommaren 2019

Jag planerade mina vloggar väl. Min vision var att blanda fiktion och dokumentär i våra videos. Jag ville förtydliga andra youtubers fiktiva inslag genom att förstärka fiktionen i mina egna vloggar. Jag ville att tittaren skulle se mina vloggar och börja undra över sanningshalten. Sedan skulle de ta med sig det kritiska tänkandet när de tittade på influencers vloggar och undra om de där rakhyvlarna verkligen var bra eller om godisbjörnar gör ditt hår längre?

Jag skrev manus, repliker, gjorde mindmaps över mina karaktärers utveckling, jag intervjuade mina vänner och började kalla dem aktörer. De skulle spela sig själva och jag ville inte kalla dem skådespelare. Jag ansåg att det skulle referera för mycket till professionella skådespelare som går in i en roll, som har erfarenhet av det som yrke. Därför blev det aktörer. De skulle vara sig själva, men lite mer.

3. Erik vill slicka på Lisa.png

På Way Out West 2019

Vi spelade in vår första vlogg på Way Out West, en perfekt plats att befinna sig på om man vill kommentera en kreddig influencers-bransch. Många influencers går på event som de blir sponsrade av företag för att gå på. Jag ville visa hur det var för mig och mina vänner att gå på festival. Någon blir för full och spyr, någon raggar hopplöst på en kändis genom instagrams-DM utan att få svar och en listplats till efterfesten är ingen självklarhet. Vi filmade omkring åtta timmar per dag. När vi var fulla, när vi var trötta och när vi vaknade bakfulla på morgonen.

4. raggar via DM.png

En bit in på hösten 2019

Det tog mig två månader att klippa den första vloggen. Mina första intentioner och idéer med projektet ifrågasattes, framför allt av mig själv. I försök att ge projektet en seriös och allvarlig aura tappade jag lusten. Jag ville övertyga min omvärld att jag gjorde vloggen för att jag ville belysa och diskutera bitar av Youtube-världen. Men ju fler inspelningsdagar vi hade och ju fler vloggar jag klippte insåg jag att min kritiska ingång började sina. Var låg mitt intresse egentligen? Var det största intresset att belysa den skeva influencervärlden eller låg intresset i att göra mina vänner till aktörer och undersöka humor genom lekfull regi?

4. Nadia på Way out west.png

Ännu längre in på hösten 2019

Jag ville att fiktionen skulle vara subtil för att den ändå skulle kunna köpas som sanning i viss mån. I en av vloggarna tar jag in en skådespelare, André Gatu, och ber honom spela en överdriven och festgalen stockholmare. När jag sedan visade vloggen för några utvalda vänner och bekanta förstod jag att det inte riktigt framgick vad som var fiktionaliserat. Vissa förstod att han spelade och tyckte att det blev överdrivet, andra förstod inte det och tyckte det var oetiskt av mig att ta med när han pratar om kokain.

Jag började förstå att de flesta personer är medvetna om att det hela tiden sker fiktionalisering i media på nätet. Självklart var jag medveten om att andra personer i min omgivning kollade på sociala medier och förstod att allt som presenteras inte var sanning. Men jag hade nog inte förstått till vilken grad personer var medvetna om detta och framför allt, hur accepterande vi kan vara av det fiktiva. Hur mycket bryr man sig om det man ser på sociala medier är sant eller inte?

6. André .png

Oktober 2019

Med min nya insikt började även andra aspekter oroa mig. Jag hade försökt förtydliga det fiktiva i vloggarna genom att skapa en hemsida, www.erikaception.com. På denna skrev jag:

«Youtube-kanalen ”Erika Ception” är ett examensarbete skapat av Erika Berg som studerar sitt sista år på Akademin Valand (Göteborgs universitet), Filmisk gestaltning. Det som visas på Youtube-kanalen är en blandning av fiktion och dokumentär. Personerna som medverkar är uppmanade av projektets regissör (Erika Berg) att ljuga så mycket dom kan och har även fått regi i andra former. Det som sägs och görs kan vara klippt eller regisserat till att framstå som något den medverkande inte står för irl.»

Under hösten förstod jag dock att detta inte var tydligt nog. Jag började bli orolig över vad publiken såg i de klipp jag la upp. Hade jag slipat och fiktionaliserat mina vänner på samma sätt som influencers? Var fanns kritiken och medvetenheten?

Någonstans började jag censurera oss. I oron över vad som uppfattades som fiktivt och vad som upplevdes autentiskt började jag plocka bort i båda kategorier. Kanske gick jag åt fel håll? Om jag istället hade arbetat med att göra fiktionen övertydlig hade min första intention framgått. Men vilka bilder hade uppfattats som fiktiva? När blir en situation i en vlogg så fiktiv att den uppfattas som det och när går det över till att bli en sketch eller en fiktiv kortfilm? Målet var fortfarande att befinna sig inom formatet vlogg.

5. Nadia åker spårvagn.png

December 2019

Det hade snart gått ett år sedan jag påbörjade arbetet med vloggkanalen. Under våren 2019, när jag först började formulera mina idéer och visioner med projektet, hade jag varit säker på vad jag ville berätta och vad jag ville prata med publiken om. Under året som gått hade mycket förändrats. Ju djupare jag kom i projektet desto osäkrare blev jag på dess kärna. I diskussioner kring vad jag skapat hade jag svårt att hålla mig till en fast åsikt. Jag var också osäker över hur projektet upplevdes av publiken. Var det underhållande för någon som inte kände oss? Belyste den min kritik eller var det bara suddiga klipp ihopsatta i en obegriplig följdordning?

Våren 2020

Jag är fortfarande osäker på vad Erika Ception blev. Men något jag är säker på är att vlogg, reality och påstådda verklighetsskildringar alltid kommer att vara intressanta för mig. Under vintern laddade jag ner appen Tiktok. Jag började fundera över viljan att synas, hur en pandemi påverkar unga personers vardagliga flöden i sociala medier och censuren. Jag har kommit fram till att jag har ett behov av att se hur andra människor lever i vardagen. Jag vill helst se när en person själv håller kameran och när jag upplever det den säger som sanning. Jag har även kommit fram till att sanningen som personen talar inte behöver vara helt sann.

Av Erika Berg 14 maj 2020