De två senaste numren av Cahiers du cinéma, nu med ny redaktion.

Filmtidning repar mod efter krisen

«Nedstängningen har skapat nya vanor, förstärkt trenderna, frågan är vad det leder till på sikt.»

Charlotte Garson, en av tre nya redaktörer på Cahiers du cinéma, talar om filmens och filmkritikens utmaningar och hur den anrika tidskriften ska återfå sin relevans.



Under coronakrisen i våras inträffade för första gången på mer än 35 år ett uppehåll i Cahiers du cinémas utgivning, sett över tid filmhistoriens kanske mest inflytelserika tidskrift, från starten 1951 främsta plantskola för den filmrörelse som mindre än decenniet senare fick namnet Nouvelle Vague, nya vågen.

Under lång tid har trenden för tidningen varit vikande både i kvalitet och inflytande, möjligen tyngd av traditionens boja, alltför självtillräcklig enligt många och akterseglad av andra medier.

Efter tilltagande missnöje, och efter att tidningen varit till salu i mer än ett år, valde den dåvarande redaktionen att lämna sina uppdrag i början av året. Skälet: försämrade arbetsvillkor och nya ägarförhållanden som man menade kunde äventyra tidningens integritet.

Det krävdes inte mindre än 20 investerare för att tidningen till slut kunde få ett nytt ägarskap, som snart därpå tillsatte en ny redaktion. Marcos Uzal, bemärkt kritiker såväl från dagspress (Libération) som i framstående facktidskrifter (Trafic), blev ny chefredaktör. Till sin hjälp fick han två medredaktörer: Fernando Ganzo och POV-skribenten Charlotte Garson, den sistnämnda som nu valt att återvända till tidningen där hon började sin kritikerbana.

Med denna trio vid rodret blev uppehållet för tidningen bara kortvarigt. Efter att majutgåvan slopades har två nummer utkommit under sommaren, varav det senaste tillägnat Éric Rohmer, en gång tidskriftens chefredaktör och viktigaste ideolog.

Mycket är sig likt, inte minst sett till formen, men tilltalet känns delvis annorlunda, kanske mer öppet.

POV har pratat med Charlotte Garson om tidningens visioner och om filmens och filmkritikens utmaningar.

Charlotte-Garson.JPG

Det har visserligen varit flera uppehåll i tidskriftens utgivning, men det senaste daterar långt tillbaka i tiden, under den så kallade «Mao-perioden» 1973, vilket sammankom med att kritikernestorn Serge Daney utsågs till chefredaktör. Uppehållet i maj var mycket mindre politiskt, nästan helt och hållet på grund av covid 19-krisen, understryker Charlotte Garson.

I stället för att skynda på utgivningen valde man att ge det första nya numret mer tid, för att sätta händelserna i perspektiv: inte bara stängda biograferna och inställd Cannesfestival, utan också reflektera kring gapet mellan distribution och produktion, och vad det ökade intresset för vod innebär för filmkulturen.

«Även om covid inte kommer hända igen så kommer årets pandemi få varaktiga konsekvenser för den franska filmindustrin och kulturen generellt», säger Charlotte Garson. «På ett sätt är skadan redan skedd, stora globala aktörer har flyttat fram sina positioner ytterligare, och på många andra parters bekostnad, men kan det också komma positiva saker ur det? Man måste också ställa mer långsiktiga frågor som vädrades redan före krisen: väldigt många filmer produceras och distribueras här i Frankrike, liksom på många ställen i övriga världen, är biosalongen rätta stället att visa dem på?»

Vad betyder ett år utan Cannes?

«Ett år utan Cannes är ett skadeskjutet år både för filmindustrin och filmkulturen, inklusive pressen. "Lösningen" att ändå ge ut festivaletikett mildrar kanske industrins förluster något, men ur journalistikens synpunkt är det ett hårt slag eftersom det innebär att man «hoppar över» hela mottagandefasen, kritikens betydelse när filmer får internationell uppmärksamhet för första gången. I vanliga fall använder vi Cannes för att få en översikt av det kommande året, det är ovärderligt, även om vi så klart ser om filmerna före ordinarie premiär.»

Hur ska Cahiers du cinéma bli mer angelägen än vad den varit under senare tid?

«Vår ambition är att göra tidskriften mer eklektisk, lite mindre högtidlig inför sin egen kunskap och övertygelse, mer pluralistisk. Vi vill också ha en mindre arrogant ton. Den nya redaktionen består till hälften av kvinnliga skribenter och framför allt är målet att sprida utrymmet till olika fält, i de två senaste numren medverkar till exempel filosofer och konsthistoriker, journalister och forskare, kritiker och festivalkuratorer. Marcos Uzal menar att det finns en kontinuitet mellan kritiker och kuratorer snarare än en jobbmässig konkurrens. Vi vill också bjuda in olika filmarbetare att skriva om sina respektive yrken och de filmer de arbetar med.»

Hur ska filmen och filmkritiken kunna axla dagens utmaningar som ställs på sin spets genom pandemin?

«Nedgången är knappast ny, den har pågått länge, men jag tror inte det sista ordet är sagt i detta. Egensinniga röster kommer fortsätta filma och skriva. Kritik uppstår genom skrivande, men om du frågar mig så har den statliga franska radion gjort ett fantastiskt jobb för kritiken; år efter år av samtalspoddar om alla tänkbara ämnen fritt tillgängliga på France Culture. Verksamheten inom filmklubbarna blomstrade före nedstängningen, likaså visningarna på pariscinemateket: du skulle ha sett köerna till Hitchcock-retrospektiven, alla möjliga besökare ivriga att se Mannen som visste för mycket eller Slå nollan till polisen. Före utbrottet introducerade jag filmer på filmklubbar praktiskt taget varje vecka. Under de senaste åren är det just mötena i biosalongerna som jag satt störst värde på. Det har med kritik och skrivande att göra men också att vara på plats rent fysiskt, i egen person möta såväl publiken som filmen som ett konstverk. Förekomsten av "gammal" film i Frankrike stod inte i motsatsförhållande till att fler och fler skaffade Netflix-abonnemang eller köpte dvd:er. Men nedstängningen har skapat nya vanor, förstärkt trenderna, frågan är vad det leder till på sikt. Men hittills har, det måste jag tillstå, uppfattat Frankrike som filmens och också filmkritikens hemland. Jag hoppas det kommer vara så även efter pandemin.»

Av Jon Asp 6 aug. 2020