Karin Franz Körlof och Simon J Berger ur Olof Spaaks «Trädgårdsgatan» Foto: Kristoffer Jönsson

Varmt mottagande för Filmdagboken

«I mötet med en nyfiken kulturpublik kan vi förtränga kulturhatarna som underskattar andra människors arbete. Filmdagboken är en påminnelse om hur slitsamt det är att skapa kultur.»

«Filmdagboken» får ett varmt mottagande hos kritikerna.



I våras släpptes Filmdagboken – femton regissörer om vägen till premiär, med ett urval av de filmdagböcker som publicerats i Point of View sedan tidskriften startades hösten 2016. Totalt har ett 30-tal filmskapare, den stora merparten svenska, skrivit om olika faser av filmernas resa till premiär.

Mottagandet bland recensenterna har varit varmt.

«Det är en salig blandning av högt och lågt, teori och praktik, teknik och estetik», skriver DN:s Helena Lindblad (9 april) och framhåller några exempel:

«Lisa Langseths starka text om ”Euphoria” med Alicia Vikander och Eva Green bryter mönstret, En bergochdalbane-berättelse som handlar om hur prestigepremiären i Toronto torpederas av en aggressivt negativ förhandsrecension ...»

Pool.jpg

«Karin Fahlén [...] skriver nervigt om en skakande självförtroendekris i klipprummet.»

Om Mia Engberg på spaning efter Marguerite Duras ande i Trouville heter det: «En fin och ovanlig inblick i en filmisk skrivprocess.»

Lindblad fortsättter:

«Inte oväntat står uthållighetsaspekten i fokus för många av dagböckerna. Kanske inte så konstigt med tanke på att de flesta medverkande, med få undantag, kämpat i ekonomiskt motvind.»

Lindblad refererar särskilt till regissören Olof Spaaks text om den egenfinansierade debuten Trädgårdsgatan, som vid flera tillfällen fick nej till stöd från Filminstitutet, men som senare belönades med en guldbagge för bästa foto och nominerades till ytterligare en för bästa manus, vilket DN-redaktören kommenterar som «ironiskt».

Samma film upptar särskilt intresse i Lars Böhlins recension i Västerbottens-Kuriren (14 maj):

«Jag påstår inte att de fyra konsulenterna på Svenska Filminstitutet gjorde "fel" eftersom konkurrensen om pengarna är stenhård, men jag förstår inte hur människor orkar. Hur är man funtad om man är kreativ och får så många nej, och ändå bara fortsätter? Så långt från myten om kulturfolk som lever lyxliv.»

Böhlin tar spjärn i det dagliga kulturförakt han möter på Twitter och fortsätter sitt resonemang:

«Det blir också tydligt i vissa texter hur viktigt det är med filmfestivaler, och möjligheten att få stå där med sin film och möta en publik. Det behovet går inte att mätta digitalt. I mötet med en nyfiken kulturpublik kan vi förtränga kulturhatarna som underskattar andra människors arbete. Filmdagboken är en påminnelse om hur slitsamt det är att skapa kultur.»

Helena Lindblad avslutar sin recension med en gemensam nämnare och eftersöker mer kärlek till en utsatt kulturnäring:

«En röd tråd i de femton texterna är en känsla av ensamhet. Det känns som om svensk film inte bara behöver mer cash utan också en stor kram. Eller i all fall fler gränsöverskridande och gruppstärkande samtal. 

”Filmdagboken” är en bra start just nu.»

Av Jon Asp 6 aug. 2020