Svante Örnberg

Gudrun Schyman – «The feminist»

«Om jag inte höll på med det här skulle jag kanske hamna i en politisk depression.» Inför Hampus Linders film «The feminist», med premiär under valåret 2018, pratar Fi-ledaren Gudrun Schyman om motkrafter, home parties och tidiga filmbedrifter.



«När jag ser mig själv kan jag tänka ‹men Gud, kan jag aldrig stänga munnen..?›»

Gudrun Schyman står i en seminarielokal på Tredje långgatan under Göteborg filmfestival och kommenterar de rörliga bilder på henne som projiceras på en filmduk framför en stor och entusiastisk publik. På programmet står ett work in progress med arbetsnamnet «The feminist», Hampus Linders kommande dokumentärfilm. Men det är också enda gången som partiledaren för Feministisk initiativ yttrar något som är i närheten av självmedvetenhet och fåfänga. Den 68-åriga Schyman har levt större delen av sitt liv i offentligheten. Förutom den exponering som hör till ett liv som politiker på riksnivå har hennes alkoholism, trubbel med Skattemyndigheten och stormiga relation med den tidigare sambon kablats ut i medierna och med åren blivit allmängods – så ‹det finns ju inget kvar att avslöja›, som hon krasst konstaterar.

«Men jag kan tycka att det är bra att man ser att jag också är en människa av kött och blod, med känslor, för ibland framställs jag inte så smickrande i media. Om man är feminist och står på barrikaderna så är man ju en jävla häxa och kärring och allt möjligt sånt där. Och om man fångas på bild i politiska debatter så ser man ju jättearg ut hela tiden.»

gudrun-2

Bland de 150 timmar material som Hampus Linder spelat in sedan början av 2014 finns fler nyanser än så av den ikoniska frontfiguren för Feministiskt initiativ. Det blir ett och annat klipp från Gudruns medverkan i «Let's dance» och sekvenser där hon snoppar av dryga tv-reportrar. Linders fokus ligger dock på att skildra den outtröttliga folkrörelsebyggaren Gudrun Schyman. Hon som inte bara är på ständig rundresa i Sverige för att «folkbilda» om Fi på så kallade home parties – som vem som helst förmögen att skrapa ihop 25 åhörare och ett blädderblock får arrangera – utan även verkar som professionell föreläsare på temat feminism – och dessutom bedriver ett uppstartsarbete runtom i Europa för att «uppmuntra till feministisk organisering», med EU-parlamentet som mål. Men här finns också en ambition att skildra människan bakom, med mer intima sekvenser där Schyman ventilerar personliga kriser med dottern Anna vid sin sida, och pratar om relationen till pappan, som var gravt alkoholiserad. Och om egna erfarenheter av att bli misshandlad i en nära relation. Det är, lite förvånande, första gången en filmare velat porträttera Schyman i en dokumentärfilm om hennes liv.

«Däremot har jag fått många förfrågningar från flera olika förlag om jag vill skriva bok om mitt politiska liv och min gärning», berättar hon när vi sätter oss för en kort pratstund efter seminariet – och strax före ännu ett home party, denna gång i Göteborg.

«Jag tackade ja en gång, skrev till och med kontrakt. Men jag hinner inte, jag prioriterar att prata, att åka runt. Så därför är ju det här väldigt bra, att en sådan här dokumentation görs. Framför allt för rörelsens skull.»

«The feminist» är tänkt att bli en lång dokumentär, runt 90 minuter. Linders och producenten Helene Granqvists önskedröm är urpremiär på Göteborg filmfestival  2018 och därefter biopremiär på internationella kvinnodagen den 8 mars. Att det råkar vara valår när filmen blir klar ser Schyman som en bonus.

«Det är väl jättebra, och det kan säkert ge en skjuts till partiet... Men jag har inte haft någon sådan baktanke med filmen. När jag fick frågan av Hampus sa jag ‹okej, du får vara som en fluga på väggen, jag tänker inte anstränga mig, jag tänker inte arrangera nånting›. Det har inte alltid varit roligt, och det har tagit längre tid än vi tänkte oss. Men nu har jag ju vant mig, nu kan jag nästan tänka ‹va, är han inte här...?›»

födelsen

Att Gudrun Schyman inte störts nämnvärt av att ha en en dokumentärfilmare hack i häl under tre års tid har inte bara att göra med att hon är van vid medial exponering sedan tiden som partiledare för Vänsterpartiet och senare Feministiskt initiativ. Gudrun har varit medievan längre än den politiska karriären sträcker sig. På 70-talet varvade hon arbetet som socialsekreterare med att bistå vid filminspelningar initierade av dåvarande livskamraten, dokumentärfilmaren Lars Westman. Den mest kända frukten av deras samarbete är Födelsen (1979). I den föder Schyman, med support av barnmorskan Signe Jansson, sitt första barn, sonen Dan, på Ystads BB, framför rullande kamera (och helt utan smärtlindring). Filmen användes länge som undervisningsfilm för blivande föräldrar. Men redan i början av 70-talet åkte Gudrun Schyman med Lars Westman till Nigeria för att spela in kortfilmen Torka, svält, förtryck tillsammans med en svensk journalist på plats. Man behövde en ljudtekniker så Gudrun fick lära sig hur man gjorde.

med bommen

«Så jag har stått och tagit upp ljud med dåtidens teknik, sådana här stora Nagra-bandspelare med rullband som var skittunga, man hade sladd och mick. Jag och Lasse gjorde fler reportage från afrikanska länder, och filmer om säkerheten vid Barsebäck, om en planerad uranbrytning på Österlen, barnprogram för TV2... Jag jobbade med andra filmare också, jag och Ingela Romare gjorde en dokumentär om den svenska skolan för SVT. Efter ett tag ville jag tillbaka till mitt jobb som socialarbetare. Men sedan dess är jag ju bekväm med media, och van vid den här typen av situation.»

1980 blev Gudrun Schyman invald i Simrishamns kommunfullmäktige, året efter i VPK:s partistyrelse och sedan dess har den politiska karriären rullat på. Då var hon småbarnsmamma och hade under en tid även kvar sitt tämligen påfrestande jobb som socialarbetare med inriktning på familjehemsplaceringar. Över 30 år senare har Gudrun Schyman dock ingen ambition att unna sig en nedtrappning, tvärtom. Under den senaste valrörelsen gästade hon home parties upp till fyra gånger om dagen, och inte heller nu, ännu långt till val, verkar hon inte ta det särskilt mycket lugnare.

Hampus Linder vittnar om att han ibland hade svårt att hänga med i Schymans tempo, och fick stoppa proviant i kameraväskan för att hinna få i sig något under inspelningarna. Själv gissar hon att hon har en kropp som är lämpad för hög påfrestning, även om hon erkänner att hon nyligen «pajat en höft».

«Jag får energi genom det mänskliga mötet. Och jag har aldrig gjort något viktigare än det här i mitt politiska liv – aldrig – nu när nationalisterna är på så kraftfull frammarsch och vi ser vad som händer om de får parlamentariskt inflytande. Om jag inte höll på med det här skulle jag kanske hamna i en politisk depression. Men att vara i det här flödet, i motkraften, gör ju att det blir ett helt annat ljus än de här destruktiva krafterna. Vi har sett att antalet medlemmar ökade just den veckan som Trump blev vald, och när han blev installerad. Och det är inte bara unga kvinnor som engagerar sig längre, det är äldre människor och män också. Så fler och fler känner ett starkt behov av att få ett forum för sin frustration. Det räcker inte med att trycka på like-knappen.»

Av Karoline Eriksson 8 feb. 2017