Från inspelningen av Jon Blåheds «Inland» © BD Film

Årets svenska feel bad-film

«Om man råkar tro att Inland är en ny Masjävlar förstår man så fort Kalis drone-musik pumpar igång att så inte är fallet.»

Långfilmsdebutanten Jon Blåhed om arbetet med landsbygdsdramat «Inland», efter Elin Willows roman.



Det var många som ifrågasatte mitt val att göra långfilm på Elin Willows debutroman Inlandet. Det är en annorlunda roman. Kapitlen är korta, nästan som dagsboksanteckningar från vår namnlösa huvudkaraktärs vardag. Det mest anmärkningsvärda i romanen är att det händer så lite. Men att det samtidigt är så spännande. 

Jag skriver manus själv. Det gör jag alltid. Det bästa jag vet är att skriva. Jag bor ensam i en liten stuga i Tärendö och förbereder min tornedalska novellfilm Turpa kiinni minun haters (2019) på dagarna och skriver manuset till Inland på kvällarna. För producenten Andreas Emanuelsson har jag förklarat att jag vill skicka manuset till Elin Willows utan att prata med henne först. Jag tror det har att göra med min tornedalska uppväxt … Att jobba hårt i tysthet och sedan presentera ett faktiskt resultat. I Stockholm ska det pratas så mycket. Jag får ofta frågan hur jag kan vara så effektiv, skriva så mycket och så vidare. Jag tror inte att jag lägger mer eller mindre tid på manus än någon annan – i faktisk tid. Men jag lägger så lite tid som möjligt på att prata. Helst skulle jag aldrig vilja pitcha ett projekt igen. Det är nog det jag tycker minst om i det här yrket. 

Tack och lov gillade Elin Willows min tolkning av hennes roman. Jag tycker att resultatet ligger nära hennes text, men att det samtidigt är min tolkning. Vissa saker har fått ta större plats än i romanen, andra saker har fått stryka på foten. Elin Willows litade på mig (tack Elin!).

Bild 1.jpeg

Inland är den första långfilmen i den nya Moving Sweden-satsningen (en lågbudgetfilm-satsning av Filminstitutet och SVT). Det har gjorts Moving Sweden-långfilmer tidigare men då har det varit på filmskaparnas egna initiativ. I novellfilmen Turpa kiinni minun haters spelar Irma von Platen lillasystern till Malin Buskas karaktär. I Inland spelar Irma den namnlösa huvudkaraktären. Vi pratade om romanen redan när vi filmade «Turpa» och att provfilma andra skådespelare för rollen gjorde mig bara mer övertygad om att Irma skulle spela huvudkaraktären i Inland. Det är ingen lätt huvudkaraktär att förstå sig på. Hon saknar alla hjältekvalitéer vi är vana vid från film och tv. Inland börjar med ett citat från boken; «Jag har gjort mitt val och nu lever jag med det tills nästa val. Och något sådant är jag inte redo för just nu.» Filmen utspelar sig mellan dom där två valen. Då karaktären saknar riktning i livet.

Bild 2.JPG

Jag har min bakgrund som assistent (FAD/SAD) till filmregissörer under ett antal år. Det arbetet har lett till att de flesta av mina vänner arbetar med film på ett eller annat sätt. Jag har också haft ynnesten att få arbeta tillsammans med många av dessa vänner när jag nu fått chansen att börja regissera på egen hand.

De filmer jag gjort hittills Maj Doris (2018), Turpa kiinni minun haters och Inland har alla varit ett tätt samarbete med Luleå-fotografen och klipparen Jimmy Sundin. I en bastu i Abisko under en inspelning 2016 bestämmer vi oss för att försöka göra en film tillsammans. Det blev dokumentären Maj Doris - och på den vägen är det. Vi börjar vårt arbete tillsammans genom att prata helt fritt om projektet. Det kan vara en ganska flummig process, som startar långt innan vi börjar det praktiska arbetet. Vi pratar om högt och lågt, det kan vara allt från färg och form till känslor och brännvidder.

I oktober 2018 gör Jimmy och jag vår första tur till Arjeplog för att titta på eventuella inspelningsplatser. I boken nämns aldrig ortens namn, men om man kan sitt Norrbotten så förstår man att historien utspelar sig i Arjeplog. Det krävs heller inte många timmar i Arjeplog innan vi är säkra på att vi måste filma här. Allt finns här. Dessutom tycker vi båda att det är roligt att visa upp delar av norra Sverige som ofta får stå tillbaka (ofta av praktiska skäl). Arjeplog och dess omgivningar är verkligen väldigt vackra, men syns väldigt sällan på film och teve.

Den 10 mars 2019 ska inspelningen starta i Arjeplog. Historien utspelar sig under ett antal år och det är viktigt för mig att filma under vinter, sommar och höst. Skiftningen av årstider ska bidra till att skapa en flytande känsla, ett vakuum. Tiden ska liksom bara flyta förbi och vår huvudkaraktär ska flyta med. Det här gör dock att inspelningsschemat blir komplext. Jag har lyckats få fantastiska skådespelare att ställa upp i relativt små roller. Men med skådespelare som Eva Melander, Ann Petrén och Albin Grenholm blir det inte helt lätt att planera en inspelning som sker stötvis under sju månader. Bara en sån sak att alla skådepelare inte får ändra frisyr under den här tiden! Men till slut fick vi till det.

Irma studerar dans i Köpenhamn under den här perioden och jag insisterar på att hon ska flytta till Arjeplog ett par veckor innan inspelningen startar för att få in karaktären i kroppen. Något som innebär att hon missar sin slutföreställning på Den Danske Scenekunstskole (förlåt Irma!). Till saken hör också att Irma saknar körkort och den som läst boken vet att det blir en viktig del för henne på den nya orten. Att skaffa körkort och bil så fort som möjligt. Dessutom ska Irma inte bara lära sig att köra bil (på två veckor), utan också lära sig sladda med bilen på en isväg. Tack och lov är Irma ett proffs och lär sig köra bil och löser alla andra svårigheter under resans gång med bravur. Sladd-scenen försvann dock i klippningen (men extramaterial finns!).

Trots en låg budget flyter inspelningen på bra. Irma är karaktären och gör mitt jobb enkelt. Jimmy och jag tänker väldigt lika i det mesta, så det uppstår sällan frågetecken. Att jag under flera år planerat och schemalagt filmer och teveserier gör också att jag gillar att vara väldigt förberedd. Jag vet hur mycket tid som kan gå förlorad på oväsentligheter. Jimmy och jag planerar alla bilder tillsammans och är så förberedda vi bara kan, för att sedan kunna improvisera på plats, men alltid med en tydlig plan att falla tillbaka på. Jag är otroligt tacksam för alla bakom och framför kameran som arbetat stenhårt under inspelningen, trots snäva ekonomiska ramar. Efter vår visning på Göteborg filmfestival var den någon som undrade om det var jobbigt för oss att spela in en film med så mycket ångest. Men det var det inte. Jag är väldigt mån om att jobba med bra människor som tycker om att göra film. Det ska vara en trygg arbetsplats där skådespelare och team ska tycka om sitt jobb. Tycka om att göra sitt yttersta för filmen.

Bild 3.JPG

Jag visste tidigt att jag ville ha annorlunda filmmusik i Inland. Filmen är inte inställsam och det är inte musiken heller. Om man råkar tro att Inland är en ny Masjävlar förstår man så fort Kalis drone-musik pumpar igång att så inte är fallet. Den amerikanska kompositören Kali Malone var en av musikerna jag hade på min Spotify-lista när jag skrev manuset. Vad jag inte visste då var att hon bor i Stockholm (!). Hon fick manuset (på engelska), gick igång på historien och började skicka över skisser som jag kunde lyssna på under inspelningen. Det är hennes första score till en långfilm och jag är glad över att ha fått doppa en tå i hennes musikaliska värld.

Det hade gått att skriva en lika lång text om varför folk borde gå och se Inland på bio. Jag gillar personligen en massa olika typer av film, men majoriteten av publiken verkar inte göra det (om man tittar på biostatistiken). Dock tror jag inte att det är så enkelt. Men det är svårt att konkurrera med storfilmernas PR-maskineri osv. Jag förstår att Inland i den bemärkelse kommer vara en vattendelare. Inland är en långfilm med en kvinnlig antihjälte utan riktning i livet. Det är en tillståndsfilm som ställer frågor till publiken. Varför blir vi irriterade på henne? Vad gör hon för fel egentligen? Och kan det faktum att vi ställer oss dessa frågor säga något om oss själva.

Jag vill också poängtera att det finns humor i Inland, inte bara ångest. Jag vill därför avsluta den här filmdagboken med ett citat från Dwight Schrute i den amerikanska tv-serien The Office: 

«I saw Wedding crashers accidentally. I bought a ticket for Grizzly man and went into the wrong theater. After an hour, I figured I was in the wrong theater, but I kept waiting. Because that's the thing about bear attacks, they come when you least expect it.» 

Av Jon Blåhed 17 sep. 2020