Filmprofiler väljer vd – del 5

1) Vem vill du se på posten som ny vd för Svenska Filminstitutet efter Anna Serner?

2) Vilka kompetenser anser du vara de viktigaste för en vd för Filminstitutet i dag? 

3) Om du var vd för Filminstitutet, vilka saker skulle du i första hand vilja ändra på, ta bort eller tillföra?



Fredrik Heinig:

1) Jag tycker Anna Croneman skulle vara perfekt som vd, hon är smart, klok och orädd, hon kan branschen utan och innan, förstår dess utmaningar och har en genuint intresse och kunnande om film.

2) Tycker just ovan punkter plus vara streetsmart, någon som kan navigera bland politiker och bransch och vara politisk nog (där dog väl Croneman … haha) att få igenom sina visioner och inte minst hitta nya pengar till institutet och branschen.

3) Förutom det politiska jobb som en vd behöver deala med som exempelvis hur SFI skall agera in en ny värld med strömningstjänster och sitt förhållande till  tv-drama och vilken SFIs roll skall spela i att utmana biograf monopolet. Så tycker jag att det är stort problem att auteur och den mera konstnärliga filmen måste manglas genom systemet och hitta pengar hos olika aktörer med olika agendor tills filmen blivit urvattnad. Jag skulle önska att det fanns pengar för att helfinansiera minst fem filmer om året med en bra budget för de mest spännande rösterna inom svensk film. Svensk film behöver spänna bågen! Och för det behövs det nya visioner men också mera pengar till institut och bransch.


Christina Olofson:

1. Svårt att ange då det begränsar fantasin och möjligheter till att rekrytera någon vi inte tänkt på. Anger hellre hur jag ser på vilka kriterier som är nödvändiga, därför avstår jag från att namnge någon.

Hellre låta tanken flyga högt vid tillsättandet av en ny vd.

2. Måste ha en genuin kunskap om filmmiljön. Ett utpräglat intresse för filmen och filmkonsten. Kunna göra bedömningar och var lyhörd inför förändringar och innovationer. Vara drivande och sammanhållande när det gäller inom alla områden Filminstitutet består av. Tillit till filmskaparna. Se utöver sin horisont när det gäller att organisera Filminstitutet bland annat vid tillsättandet av personal, exempel när det gäller stödsystemen. Det behövs en person som är drivande som kan leda och inspirera till en offensiv filmkultur/politik för att stärka filmens villkor tillika filmskaparnas villkor. Som kan flytta fram filmens positioner i vårt samhälle och ha en framsynthet inför kommande förändringar, digitalt, hur film kommer att produceras, visas och möta publiken framöver. Likaså hur offentliga medel skall förhålla sig förhållande till streamingjättarna och den produktionen.

3. Framtidsanalys om hur de offentliga medlen används i en digitaliserad tid där streamingjättarna får större och utrymme. Likaså en framtidsanalys om vad man vill att svenska film, alla genrer, skall vara om tre till fem år.

Översyn av stödsystemen särskilt konsulentstödet vilket filmregissörerna har försökt få tillstånd sedan lång tid tillbaka. Konsulentsystemet har urholkats och är inte längre ett system med integritet inte heller med en konstnärlig kvalitetssyn – ett föråldrat system, som ej är i takt med vår tid. Idag har konsultuppdraget mer tagit form av ett «yrke», en karriärväg. Exempel, de nordiska länderna byter konsulenter mellan sig. Vid konsulentsystemets införande 1993 betonades deras integritet och att de var underställda styrelsen som formellt tog besluten. Konsulenterna gjorde varje år en utvärdering av det gångna året som diskuterades tillsammans med styrelsen.

En satsning på att de som har gjort sin första långfilm även skall få göra sina andra innan man utvärderar.

Översyn av organisationen av en oberoende granskare. Styrelsens status, representation, vi behöver en styrelse med kunskap och erfarenheter av det svenska filmlivet, filmhistoria och mediaforskning. Betydelsefullt är en fortlöpande dialog mellan styrelsen och den svenska filmmiljön.

Efter införande av den statliga filmpolitiken har en byråkrati växt fram till förfång för filmskaparna och filmmiljön. I alltför många frågor lutar sig Filminstitutet på att de har ett uppdrag vilket de också har men det gäller att tolka uppdraget, förhålla sig till det på ett betydligt mer självständigt sätt än vad som görs i dag.

Filminstitutet har i dag antagit formen av en «beställarorganisation» där de genom att skapa olika mindre projekt vill styra in produktioner. Hellre att de lyssnar in olika röster, tar del av filmskaparnas idéer och låter det konstnärliga skapandet ges möjligheter att få breda ut sig.

Ändra inriktning där filmen som näring har kommit att betonas, genom olika stöd, till en film med inriktning på ett konstnärligt uttryck, en konstnärligt värdefull film.

Marknadsstödet är ett stöd som hör hemma inom näringspolitiken och medel skall komma från Näringsdepartementet. Medel från marknadsstödet kan omvandlas till ett efterhandsstöd som tillförs kvalitetsfilmen.

Ett fortsatt arbete kring jämställdhet, mångfald och ålder, punkter som innefattas av de sju diskrimineringsgrunderna.

Driva hållbara produktionsvillkor och en nationell film med filmskaparna i centrum.

Bibliotek, arkiv och Cinematek är med sina verksamheter välfungerande och där gäller en fortsatt utveckling och framsynthet, vad som sker nationellt och internationellt. För att tillföra gårdagens filmarv och skapa ett framtida filmarv måste vi kunna ge form och innehåll till berättelser om vår tid.

Införa ett framtida filmstöd som möjliggör långsiktiga samarbeten mellan regi, manus, producent, och andra nyckelpersoner som kan föra filmskapandet framåt utan att i första hand fokusera på publikframgång. Former för att garantera kontinuitet, konstnärlig innovation och utveckling av nya former för samarbeten, plattformar och affärsmodeller. En förändring, bort från byråkrati och brist på konstnärliga visioner till att stödja utveckling av svensk filmkonst och att öka förståelsen hos publiken för filmen som konstform i allmänhet.


Simon Norrthon:

1) Som fackförbund är vi oberoende och lägger oss inte i rekryteringar, detta för att slippa ta ansvar för dem.

2) Förutom all branschkunskap är lyhördhet viktigt. Det är oerhört många intressen som ska vägas in samtidigt som en vd måste hålla kursen. Hen måste vara drivande för att åstadkomma förändring, men alltid med tillit till filmskaparna. Jag tror också att personen måste älska film från ax till limpa.

3) I ett föränderligt filmlandskap är finansiering, villkor och rättigheter under ständig förhandling. Ett nationellt filminstitut har att balansera dessa intressen för att främja hållbara produktionsvillkor och nationell produktion med filmskaparna i centrum. Jag önskar att en ny vd höjer filmskaparnas status och inflytande över svensk film.

POV_enkät.jpg

Göran Hugo Olsson:

1) Jag har gjort film i många år med stöd av SFI, under flera olika vd:ar. Till en början Clas Olofson, som egentligen ville var producent som sedan köpte rättigheterna till Andarnas hus till SFI. Sedan Ingrid Edström, min favorit som tyvärr blev tillintetgjord av personalen då de inte kunde hantera en icke-auktoritär person. Hon följdes av Lars Enqvist, mysgubbe på karantäns post, sedan Hans Ottoson som var mer av en korrekt ämbetsman som fick gulsot i Cannes, den stackarn. Under perioden jag jobbade som filmkonsulent var Åse Kleveland vd, men en viktigt aspekt i det var att konsulterna inte var underställda vd då. Utan vd och konsulenterna var parallellt underställda styrelse. Åse besökte inte konsulent/produktionsavdelningen en enda gång under de tre åren jag jobbade där. Klevelands efterträdare var Cissi Elwin som blev utbränd då ICA-kuriren tog över SFI och då tog Bengt Toll över och blev palatsmördad i en mycket konstig fildelningsskandal. Han blev ersatt av Anna Serner som suttit de tio senaste åren. Som jag ser har inte någon vd gjort någon stor skillnad för filmproduktion alls. Och så ska det vara. Alla stora beslut har ju tagits av kulturdepartementet, styrelsen samt – när filmavtalet fanns – det kommersiella branschen. Även alla produktionsbeslut har tagits av nämnder, konsulenter och tjänstemän. Ytterst sällan har man haft med vd att göra. Undantagsvis vid riktigt stora konflikter har vd kallats in för, som en rektor, hjälpa till.

Jag tycker att Anna har varit bäst hittills. Hon har, som alla vet, drivit representations- och jämlikhetsfrågor starkt vilket har varit, och ännu är, helt nödvändigt. Jag tycker att den kritik hon har fått utstå för detta är misogyn. Och om man tror att man kan betygsätta en vd:s eftermäle i förhållande till hur «bra» (läs framgångsrik) svensk film har varit, då har man inte förstått mycket.

Det har dock hänt en otrolig stor sak under de senaste tio året, och det är att filmavtalet skrotats. Och det är väl tack vare Alice Bah Kuhnke och Kulturdepartement? Så Alice Bah Kuhnke är väl ett bra namn.

Men risken är att man gör som i andra institutioner just nu, ta in någon trygg administratör utifrån, till exempel Danmark, eller så. Jag tror att det är väldigt viktigt att ha en person som kan förklara varför ett svenskt filminstitut inte ska, eller kan vara nationalistiskt. Det «svenska» i kulturpolitiken kommer att bli slagfältet för en ny typ av total kontroll utav innehållet från makten, där konsten oberoende kommer att sättas på verkligt prov. Vem och vilka ska bestämma vilken konst som görs? Upphovspersonerna eller de som bestämmer över våra offentliga medel? För att i ett litet språkområde måste inte bara ha ett starkt kulturstöd, det måste också vara inriktat på mångfald och yttrandefrihet. Annars sitter man med några få dyra filmer, istället för fler billiga bra. 

2) Det vore väldigt bra med en vd och/eller ledning som förstår film eller det konstnärliga uttrycket och processen, för det har verkligen saknats. Finns det ens någon enda person på hela SFI som gjort en film, skrivit en bok eller skapat någonting? Det enda sättet SFI har kunnat mäta kvalitén på filmer har varit hur framgångsrika de har varit på utländska filmfestivaler. Också utvecklingen av en myriad av olika sektionaliserade produktionsstöd är ett resultat av denna brist. Man har adderat det ena stödet efter det det andra, och byggt ett svårgenomträngligt regelverk som skapar en större administration och i slutändan otydlighet, tröghet och ängslan. Som i sin tur ger tråkiga filmer. Och just i denna sekund trillar nyheten om stödet «Talent to Watch» in, 6,3 miljoner kronor till 21 regioner …   

3) Jag tycker det mycket är bra på SFI nu, Filmarvet och Cinemateket. Allt måste såklart bli bättre, men så här: Dag 1 skulle jag förenkla stödsystemet och minska redovisningsbyråkratin på producenterna. Göra Filmhuset till ett filmhus, en magnetisk mötesplats drivet av billiga hyror för alla i filmbranschen. Dag 2-6 skulle jag göra allt för att skapa förutsättningar för en långsiktig och stark miljö för barn- och ungdomsfilm. Det är det viktigaste av allt.

Fredrik Gertten:

1) Om en dokumentärfilmare nämner ett bra namn till vd-posten så vet man att det aldrig blir verklighet. Fiktionsfilmen och dess producentförening har före detta ministrar och tv-chefer som ledande lobbyister. De vet hur man placerar namn på kulturdepartementet. Och hur man sänker namn. 

2) Vi är alla eniga om att Anna Serner har gjort ett historiskt bra jobb när det gäller jämställdheten i en grabbig bransch. Stort och viktigt. En ny vd ska hålla fast den linjen men också bygga huset starkare. Organisationen känns spretig, folk verkar inte hinna med sina arbetsuppgifter i det nya statliga systemet. 

3) Utmana de tunga lobbyisterna, de kan fixa pengar på annat håll. Jämställ film oavsett genre. En skam att dokumentärfilmen har lägre stödnivåer än för tio år sen. Stötta bra producenter, det är där erfarenhet förs vidare från projekt till projekt. 

Hjalmar Palmgren

1) Thomas Eskilsson (han är en av de personer i Sverige som har bäst koll på den internationella utvecklingen inom filmen).

Linda Zachrisson (jag vet inte riktigt varför men jag tycker hon verkar smart och ödmjuk).

Christer Nylander (kommer inte alls från filmen men han har sagt att han ska lämna Liberalerna. Han verkar vara en person som förstår sig på «armlängds avstånd» och har hög integritet. En vd som kommer från politiken kunde höja statusen på Filminstitutet vilket skulle behövas).

Staffan Forssell (lite samma tanke som med Christer Nylander, en erfaren generaldirektör skulle kunna höja statusen och skulle antagligen ha den organisatoriska erfarenheten för att få SFI att fungera igen).

2) Jag har delvis svarat på det redan.God kännedom om filmpolitik, kulturpolitik och/eller organisationskunskap nog att bygga upp en fungerande struktur där specialistkompetensen får utrymme. Mod och integritet nog att analysera filmens utmaningar och genomföra förändringar som delar av branscherna inte kommer att gilla. Det är viktigt med en stark person som inte bara lyssnar på den som står närmast och har högst röstläge.

3) Jag skulle se över konsulentsystemet som börjar kännas obsolet. Jag skulle se över stödsystemen och kanske främst produktionsstödet. Filmstöden har egentligen inte förändrats i grunden sedan filmavtalet 2013.

PRS måste bort eller förändras i grunden. Det är orimligt med ett efterhandsstöd som inte ger incitament att hitta nya affärsmodeller. Framförallt kan man inte ha både PRS och marknadsstöd. Orimligt mycket pengar allokeras till de filmer som förväntas dra storpublik.

Det skulle behöva göras ett rejält utredningsarbete för att blicka framåt och försöka förstå filmens utmaningar (såväl konstnärliga som markandsmässiga) och lista ut vad SFI:s roll ska vara i framtiden. En viktig del av det bör vara att se över hur man svarar mot de filmpolitiska målen. Exempelvis är det svårt att se hur SFI tycker att man verkar kraftfullt för att svensk film ska nå utanför landets gränser. Som SFI:s nuvarande stödsystem är utformad  finns inga tydliga strategier för detta.

Moving Sweden skulle skrotas eller konstrueras om. Det är bra att man öppnat för lågbudgetlångfilm men det finns en tydlig risk att all experimentell eller konstnärligt utmanande film hänvisas dit. Det är också fel att detta, för filmens konstnärliga utveckling, viktiga område ska skötas av en enda konsulent i samråd med SVT. SVT kan knappast antas ha samma syn på filmens konstnärliga framtid som andra aktörer.

När det gäller synen på visningsformer så behöver SFI arbeta med en tydligare strategi kring hur man tänker att film ska ses i framtiden. Det räcker inte att säga att man tycker det är bra att film ses på bio. Man måste också bestämma sig för vilken film som ska ses på vika biografer och av vilken publik. Här finns ingen strategi idag. Detsamma gäller strömningstjänster. SFI måste utarbeta strategier för hur den svenska filmen ska nå publiken på VOD. 

Ett annat viktigt område är såklart att bygga en organisation som moderniseras för att möta skattebetalarnas behov men ändå återskapa förtroende hos branscherna. För detta krävs Att SFI står för ett öppet debattklimat med högt i tak och en lyssnande attityd.

Sluta med alla plottriga specialsatsningar (som speciella manusstöd till kvinnliga manusförfattare som skriver bred film) satsa istället på att på allvar designa system för att möta filmens utmaningar (inklusive att för få kvinnliga författare får skriva bred film). Konstruera en smart verkstad för talang- och konstnärlig utveckling. Gärna i samarbete med regionala aktörer.

Låt upphovspersonerna ta del i den filmpolitiska diskussionen och designa stödformer som på allvar stärker deras position i branscherna

Ta bort de riktade stöden till produktionsbolag, de är konkurrensstörande och ineffektiva.

Gärna skapa system och strategier som på allvar främjar jämställdhet och mångfald men sluta med plakatpolitiska symboldiskussioner. Ska man ställa krav på jämställd fördelning ska det vara tydligt definierat. Hellre tydlig kvotering än luddiga krav från konsulenter vilket riskerar att störa konstnärlig integritet.

Av Fredrik Heinig, Christina Olofson, Simon Norrthon, Göran Hugo Olsson, Fredrik Gertten, Hjalmar Palmgren 3 juni 2021