Filminstitutets produktionsstödschef Magdalena Jangard / Foto: Alice Braun

Filminstitutet svarar på kritiken

«När det gäller Moving Sweden så har vi tillsammans med SVT sedan 2018 varje år gjort justeringar efter önskemål och i dialog med branschen. Vi håller för närvarande på och sammanställer en genomförd utvärdering av Moving Sweden och ska i samband med den ta ställning till hur ett debutantstöd kan utformas i framtiden.»

Produktionsstödchefen Magdalena Jangard bemöter branschens kritik av Moving Sweden.



Flera medlemmar i Sveriges Filmregissörer (där 21 av 55 svarande i den senaste undersökningen anser att Moving Sweden fungerar bra) har uttryckt kritik om långa handläggningstider, även när man är inne i loopen, till exempel fått utvecklingsstöd. En enskild filmare berättar att hon, efter att hon med stöd från Moving Sweden utvecklat sitt projekt och efterfrågat uppföljande möte, fått vänta på svar i fyra månader. Andra talar om ännu längre väntetider. Är det rimligt, och i enlighet med er ambition?

Nej, det är inte rimligt med så långa väntetider som fyra månader eller längre och vi beklagar de enskilda gånger som det kan ha inträffat.

Många talar om bristfälliga motiveringar och brist på konstruktiv kritik, både vad gäller avslag och projekt som faktiskt erbjuds medel. Är det ett medvetet val från er sida eller följden av annat, till exempel tidsbrist?

Nej, och vi delar inte bilden att många är missnöjda med handläggningen, bland annat utifrån en nyligen gjord utvärdering vi just nu sammanställer där majoriteten slumpmässigt utvalda stödmottagare är positiva. Men det är ofrånkomligt att det uppstår delade meningar kring en konsulents bedömning och prioritering och att det finns de som inte är nöjda med handläggningen.

Flera anser att SVT, med tanke på hur stor makt de har för slutgiltiga beslut, kommer in för sent i bedömningen av projekt. Många anser att det hellre borde vara fler bedömare i början än en enskild. Hur ser ni på det?

Samarbetet med SVT är i dag baserat på att Filminstitutets konsulent ansvarar för utvecklingen av projekt och att SVT tar del av produktionsstödsansökningar. Konsulenten håller SVT löpande informerad om projekt som är långt gångna i sin utveckling och som sannolikt kommer att söka produktionsstöd. En eventuell kommande debutantsatsning skulle kunna överväga andra beslutsmodeller, men så här ser det ut i dag.

Många tycker det är ett demokratiskt problem att en person varit ansvarig för Moving Sweden under åtta år (och att det inte skett en utlysning när satsningen gjordes om 2018). Att det, oavsett vem som innehar posten, begränsar återväxten och mångfalden i svensk film. Hur bemöter ni den kritiken?

Flera omständigheter spelade in vid beslutet att förlänga perioden till 7,5 år, bland annat att fördelen med att få fortsatt erfarenhet och kontinuitet in i år två och tre i den nya långfilmssatsningen vägde tyngre än att rekrytera en ny konsulent.

Kan det vara ett väl stort ansvar för en person att ha och under så lång tid, alltså att vara ansvarig för en så stor del av den svenska talangutvecklingen?

Ansvaret för den svenska talangutvecklingen delas med de andra konsulentrummen där en stor del av den också sker, det gäller både spelfilm och dokumentär. Praxis är att en konsulent har ett uppdrag på fem år som längst. I det här fallet var det som sagt speciella omständigheter, uppdraget har förändrats över tid, det har fungerat väl och vi ser ett bra resultat.

Men är det en rimlig arbetsbelastning för en person/konsulent att handha så många projekt, t ex bara vad gäller utvecklingsstöd, 90 unika projekt?

85 unika projekt (wild card undantagna), är rimligt då de är fördelade över en fyraårsperiod och i beaktande av att projekten har sina individuella processer och påbörjas, avslutas, tar paus eller får utökat stöd under perioden. Andelen projekt som är aktiva samtidigt är alltså betydligt lägre. En större andel, 35 stycken, beviljades utvecklingsstöd 2018 vilket var enligt plan i början på satsningen.

När du säger ett bra resultat, syftar du på de filmerna som haft premiär hittills, samtliga fyra har fått ett ljumt mottagande av kritikerna, ingen kommer till exempel över 3,0 i snitt på kritiker.se (även om Knackningar har svensk premiär först i höst)?

Jag syftar på Moving Sweden som helhet, och då inte bara utifrån mottagande av kritiker utan även utifrån syftet med satsningen, Filminstitutets uppdrag utifrån alla olika perspektiv, både vad gäller enskilda titlar och satsningen som helhet.

Så låga kritikerbetyg och hårda omdömen på hemmaplan, samt det faktum att endast en av fyra filmer hittills visats på en utländsk festival av namn, är inte det en indikator på filmer som inte når upp till de kvalitativa målen som finns för Moving Sweden?

Vad gäller resultatfrågan hänvisar jag till mitt föregående svar.

Flera upplever att det finns en jakt på genre-spridning inom Moving Sweden, och att den i flera fall blir viktigare än en en mer specifik bedömning av originalitet och angelägenhet hos den enskilda rösten. Hur ser ni på den kritiken?

Det stämmer att Moving Sweden har en ambition att utveckla och öka genrespridningen inom svensk film. Däremot ser vi inte att det står i motsatsförhållande till originalitet och angelägenhet till den enskilda rösten, vi menar att detta kan mötas i ett verk och inte behöver polariseras.

Flera som jag talat med anser att bedömningsgrunderna för Moving Sweden är vaga. Jag noterar själv att för att söka måste producenten ha gjort minst två konstnärligt intressanta fiktionsfilmer, men i kriterierna för ansökan nämns inte konstnärlig alls, ej heller i det vanliga produktionsstödet för långfilm, men däremot allra först i kriterierna för marknadsstödet, där även kvalitet efterfrågas, alltså «konstnärlig kvalitet». Blir det inte motsägelsefullt att ställa krav på konstnärlighet i den sökandens tidigare projekt men att inte göra det på projektet den söker med nu? Och hur kommer det sig att inget av dessa två «konsulentstöd» – Moving Sweden och det vanliga produktionsstödet – efterfrågar «konstnärlighet» eller «kvalitet» medan marknadsstödet efterfrågar båda?

Enligt stödets riktlinjer sker bedömning enligt kriterier nedan där de tre kvalitetskriterierna ligger högst upp. Jag menar att stödets kriterier efterfrågar och genomsyras av både konstnärliga och kvalitativa aspekter.

·       filmens originalitet, hantverksskicklighet och angelägenhet
·       konstellationen regi/manus/producent och övriga nyckelpersoner
·       geografisk spridning
·       genrespridning
·       berättelsens perspektiv och tänkt publik
·       filmens potential till festivaldeltagande
·       genomförbarhet av projektet i relation till budget
·       huruvida filmen utmanar och/eller förnyar det filmiska berättandet

Men finns det något konkret skäl till att dessa ofta värdeladdade, enligt många svårdefinierade ord, «konstnärlig» och «kvalitet», nämns i kriteriet till marknadsstöd men inte i stöden för Moving Sweden och produktionsstöd? Eller är det en tillfällighet?

Det fanns ett konkret skäl när vi ändrade Automatstödet till att bli Marknadsstödet. I Automatstödet gjordes ingen bedömning av kvalitet utan bara på om projektet hade en hög finansieringsgrad. I Marknadsstödet bedöms fortsatt bara projekt som har uppnått en hög finansieringsgrad, men vi har lagt till att de även blir kvalitativt bedömda. Förändringen var väsentlig för de sökande bolagen och det behövde benämnas.

Många talar om höga trösklar för att komma in i det svenska filmsystemet. Varför är det så viktigt att producenten som söker Moving Sweden måste ha gjort minst två konstnärligt intressanta fiktionsfilmer (oavsett längd), riskerar inte det att stänga ute unga filmare eller dem som inte hunnit så långt i karriären?

Vår ambition är att ha så låga trösklar som möjligt utan att frångå de filmpolitiska kraven att vi ska rikta oss till en professionell bransch. Tröskeln till Moving Sweden är lägre än till de ordinarie konsulentrummen för lång spelfilm och både producenter, regissörer och manusförfattare kan söka utvecklingsstöd om de har gjort två filmer oavsett längd, vilket vi menar är rimligt i en satsning inriktad på långfilmsformatet.

Vad gäller de filmpolitiska kraven att rikta sig till en professionell bransch, har ni i fallet med Moving Sweden-filmen Snälla kriminella frångått de kraven? Enligt Svensk filmdatabas har ingen av de fyra upphovspersonerna, vare sig producent, regissör eller manusförfattare, gjort någon film tidigare.

Alla har varit professionellt aktiva i branschen med bland annat tv-serier.

Ser du några behov att se över och göra om nuvarande Moving Sweden, eller för den delen det nuvarande konsulentsystemet?

Utvärdering av både konsulentsystem och övriga stöd bör kontinuerligt göras för eventuell förändring. Utvärdering av konsulentsystemet var planerat till 2020 men vi fick skjuta upp den på grund av pandemin. Nu är planen och förhoppningen att vi ska kunna genomföra den första halvåret 2022. När det gäller Moving Sweden så har vi tillsammans med SVT sedan 2018 varje år gjort justeringar efter önskemål och i dialog med branschen. Vi håller för närvarande på och sammanställer en genomförd utvärdering av Moving Sweden och ska i samband med den ta ställning till hur ett debutantstöd kan utformas i framtiden.

Anser ni att det är ett problem, kreativt och/eller strukturellt, att snittåldern för långfilmsdebutanter i Sverige är ovanligt hög (38 år är en siffra jag hört, håller på att ta fram en ny), och att det tar i regel tar lång tid från svensk filmskoleexamen till första långfilm (mycket längre än t ex i Danmark)?

Vi är medvetna om medelåldern för regidebutanter och att åldersspannet ligger mellan 24 – 57 år de senaste tio åren. Huruvida det är ett problem är en fråga som kräver ytterligare analys men generellt så ska det finnas möjlighet att debutera oavsett ålder. Vi ser också att det tar lång tid från examen till regidebut vilket är anledningen till att vi satt i gång initiativ såsom Wild Card, som riktar sig till nyutexaminerade regissörer.

Före sommaren lanserades satsningens Talent to Watch, «6,3 miljoner i krisstöd till talanger från norr till söder», vad är det mer specifikt som talanger och aspirerande filmare gått miste om under pandemin och som nu behöver åtgärdas? Eller ska man mer se det som ett stimulanspaket för oetablerade filmare generellt som möjliggjorts genom extrapengar från staten?  

Samtliga krisstöd som meddelats av regeringen sedan september 2020 har haft som syfte att både vara kompenserande för covid-relaterade kostnader och finansiella problem, och samtidigt vara framåtsyftande. Under kriser är det lätt att bara den etablerade infrastrukturen av produktion får medel, samtidigt som de inte har kraft eller resurser att säkerställa en mer långsiktig kontinuitet. Talent to Watch är ett krisstöd för att motverka att återväxten av talang får sämre förutsättningar på grund av pandemin. Satsningen skapar utrymme för talangutveckling utifrån många olika perspektiv och över hela landet och kommer förhoppnings bidra till att utveckla både filmkonsten och filmbranschen efter pandemin. 

Är Talent to Watch också ett sätt att försöka sprida filmmakten, decentralisera utveckling och beslutsfattande till regionerna, mot bakgrund av att till exempel Moving Sweden av många anses för huvudstadsfixerat?

Nej, Talent to watch är som sagt ett krisstöd som också kopplar till vårt filmpolitiska mål att filmproduktion ska ske i hela landet.

Av Jon Asp 19 aug. 2021