© Biografklubben i Sverige AB

Ny bioklubb ska lyfta svensk film

En svensk bioklubb, enligt framgångsrik dansk modell, är på väg att sjösättas redan under hösten. Tio noga utvalda filmer per år och till halva biljettpriset ska få fart på det svenska biogåendet.

Point of View ringde upp Suzanna Holmqvist på Svenska Bio, som sitter i styrelsen för den nya biografklubben, för att ta reda på hur det kommer gå till i praktiken och vilka filmer medlemmarna kommer kunna ta del av.



I en DN-intervju från i somras (17.6) sa Filminstitutets dåvarande vd Anna Serner att en bioklubb varit på tapeten under hela hennes tid som vd, det vill säga under tio år, men att det är först nu under pandemin som branschen kunnat enas.

Ja, en kritisk faktor har varit att vi inte fått med hela branschen tidigare, det är först nu som vi och alla tror på det. Inte bara den ihållande nedgången för svensk film på bio utan även pandemin har underlättat detta – till att vi kunnat solidarisera och mobilisera. Och detta är ingen kortsiktig satsning. Vi har länge haft en önskan att lyfta den svenska filmen, och den här biografklubben blir ett sätt att synliggöra de filmer som vi tror kan lyfta hos publiken. Klubbens framgång hänger på att alla eller i alla fall en stor del av branschen vill delta aktivt, finns inte den viljan kommer det inte att lyckas.

Det görs mycket svensk film, vi skulle vilja kickstarta igång allt, välkomna människor tillbaka ordentligt, vi vill öka biogåendet och intresset för all film, att det pratas mer om allt.

Hur tog det hela fart?

Våren 2020 tog Anders Melin på Nordisk Film och Peter Fornstam på Svenska Bio det inledande initiativet att prata om detta, och då var även jag med, liksom representanter från Filmstaden, bland annat Helena Eklund, och Pia Grünler från SF Studios. Men det var alltså Peter och Anders som tog de första samtalen.

Vad är status nu?

Vi har skickat in alla handlingar till Bolagsverket för att registrera vårt företag som ska heta Biografklubben i Sverige AB. Vi har en styrelseordförande som heter Torsten Larsson, med bra erfarenhet och även en neutral och bred syn på branschens intresse. Vi har haft ett första styrelsemöte, och vi har fått en bra startsumma av SFI, och vi är nu i startgroparna för att rekrytera en projektledare som ska driva klubben. Vi har ett programråd som tagit ut en bruttolista på titlar för den första säsongen. Tanken är att våra distributörer ska nominera filmer som de anser lämpliga, samtidigt som programrådet kontaktar distributörerna, så att inga filmer eller aktörer tappas bort. 

200829 (kopia).jpg

Suzanna Holmqvist betonar att målet är att satsningen ska omfatta hela landet, «från de största Filmstaden-biograferna till de minsta föreningsbiograferna» – som i Danmark, där i princip varenda biograf är med i klubben.

När kommer allt vara på plats?

Senare i höst kommer vi att presentera de tio filmer som valts ut för kommande säsong och vi hoppas att kunna sjösätta Biopasset i november, allting hänger på teknikutvecklingen, det är där vi arbetar som mest nu och vi vill att allt ska vara på plats innan jul.

Och, ännu viktigare, urvalet – hur kommer det se ut och vad är dealen för medlemmarna?

För ett medlemskap för under 200 kronor årligen betalar man halva priset för tio utvalda filmer fördelade över ett helt år. Intressanta filmer och med en bredd, varav minst två är svenska titlar och även med icke-engelskspråkiga filmer (utöver de svenska, reds anm.). Uppgiften blir att plocka ut bra filmer, attraktiva och intressanta filmer, som bygger ett förtroende med publiken även mer långsiktigt. Programrådet består av biografägare och distributörer, 50/50 av varje, det finns gott om filmintresserade som har en lång horisont och som vet vad som fungerar – filmsättare, inköpare, de som läser manus och ser de första klippen.

Däremot ska inte Filminstitutet, enligt eget önskemål, vara en del av styrelsen eller programrådet, deras roll ska inte vara operativ. Men Filminstitutet har bidragit för att starta upp alltihopa, teknikutvecklingen kommer att kosta en ordentlig slant, appen ska byggas och integreras i biografernas system. Sedan är tanken att de löpande avgifterna ska täckas av medlemsavgifterna.

Hur tänker ni er målgruppen?

Vi vänder oss främst till en vuxen publik, 35 plus, nånstans där – så filmvalen kommer vara riktade mot den gruppen. Inte så mycket genre – thrillers, skräck och eller sci-fi – men desto fler biopics, komedier, dramer och kanske dokumentärer.

Riskerar inte andra målgrupper att exkluderas med det, vill ni inte locka också en yngre publik?

Vår ambition är framförallt att lyfta filmer vi tror har potential att uppskattas av en större publik. Vi exkluderar naturligtvis ingen från Biopasset utan alla är välkomna. Men snarare än att vi letar filmer åt en specifik målgrupp så vill vi erbjuda de filmer som har en kvalitet att nå ut till fler.

I intervjun från i somras nämnde Anna Serner att också väldigt breda filmer som En man som heter Ove och Min pappa Marianne är väl lämpade för bioklubben. Hur ser ni på det?

En man som heter Ove kommer alltid klara sig genom bruset, den ska klara sig utan klubben, och det gäller nog för Min pappa Marianne också. Det ska snarare vara lite mer de näst mest populära filmerna. Häromdagen hade till exempel Supernova premiär, det skulle kunna vara en titel som vi skulle kunna ha med.

Och den danska modellen har varit avgörande både för idén och för hur klubben nu utformas?

Precis. Vi har inspirerats av den danska bioklubben med dess över 200 000 medlemmar, och de går så pass mycket mer på bio än svenskarna, och inte minst på mer inhemsk film.

Jag vet att Björn Runges film The Wife, till exempel, hade nästan dubbelt så stor publik i Danmark än i Sverige, mycket tack vare bioklubben.

Och då är det ändå en film som utspelar sig i Stockholm, med flera svenska skådespelare. Det kommer ta en period innan vi når dit, men med Biopasset tror vi kan dubbla antalet besök på en film. I Danmark gör varje medlem nästan sex besök var, och utöver på klubben går de två-fyra på andra biofilmer per år. Av de danska medlemmarna svarar 80 procent att de nog inte skulle sett filmen annars.

Har du några fler liknande exempel?

Green Book var stor i Sverige men hade 163 procent fler besök i Danmark, Helan & Halvan 400 procent fler, Victoria and Abdul 233 procent fler, «Three billboards» spelade in 2,6 miljoner i Danmark mot 1,9 i Sverige.

Även Den skyldige var en del av den danska biografklubben 2018, en lågbudgetdebut som sågs av runt 150 000 besökare (och av uppåt 300 000 i Frankrike, med dess omfattande utbud av bioklubbar). Skulle en sådan film, av en okänd debutant med väldigt små medel, kunna vara aktuell även i Sverige?

Ja, det är absolut intressant, inte de allra svåraste, men bara för att det är en debutfilm med okända skådespelare så innebär det inte att den inte skulle passa i klubben.

Av Jon Asp 16 sep. 2021